tisdag 2 april 2019

High 5! vintage - Skogsgrönt. Presenttips.


Klöver & timotej? Nej nej, finare än så: Vildvuxen mossa (eller är det en lav?) & gamla porslinsblommor.
Tryckta små blommor på krackelerat - underbart daterat - porslin.


Men hallå där, vem där? Kall-om-ryggen, eller? Nej då. Det finns ingen kall barmark, bara för kalla ulltröjor. Eller hur det är man brukar säga.


Barrskog 2019! Ja, istället för Beach 2019, visst låter det bättre med barrskog? Och susar vackrare i topparna. En hantel att hantera som man vill. Själv föredrar jag den som prydnad. En snygg tyngd, helt enkelt.


I andra handen vilar Vilhelm Moberg.

Och det är här presenttipset kommer in. Kände mig lite trött på det här gamla fotot. Visst är det naturskönt och så, men lite trist. Det tålde inte ögats slitage längre på något vis.

Funderade ett bra tag på vad jag skulle rama in så grönt istället. Hm. Hittade två knallgröna teaterbiljetter. De passade ju som gröna biljetter i skönaste ram! Och bara desto bättre blev slutresultatet genom att behålla mitt gamla naturfoto under. Återanvändning av en stenig strand. My kind of Beach 2019.

Alltså, ett tips som egentligen är två: Rama in gamla minnen till någon som du vill fortsätta att dela dem med.

Eller/och köp biljetter till någon föreställning/konsert/bio/event eller vad som helst och överlämna det i ett redan inramat paket (glöm bara inte att biljetterna måste vara lätta att ta ur, om ni ska kunna använda dem först...).

Bästa presenttipset ever!?! Tja. Något ditåt i alla fall.


Såg ni flugan där på tröjan? Nu har den flugit en bit, hittade en naturligare miljö. Varje vår kommer den fram - den vingprydda metallasken. Jag kallar den bara ask, även om det är en askkopp i från början. Den som ägde den före mig har i och för sig varit rädd om den. Ingen storrökare då kanske? Sedan ropade jag in den, och då förstår ni att den har sluppit allt vad rökigheter heter sedan dess. Ingen rökridå här inte. Varken inne eller ute.

I min vård slipper den finfina flugan all tråkig tjänstgöring med rök och tjära och nikotin och aska och annat sådant äckelpäckel. Numera är det min kära ask! Bara att lyfta på vingarna och fylla den med något kärt. Ett minne. Ett smycke. En lapp med fina ord.


Tröjan. Ollen. Mors lilla Olle? Nej, min. Bara min. Fann den hemstickade tröjan på en second handaffär och saken var klar. Den var min. Min. Min. Min tröja. Och jag skiter i om du/ingen vill veta var jag har köpt den.


Så. Var lite rädd om Din stund på jorden, vetja.


Fyll den med något vettigt.

<3
/helena

ps Snälla ni som fimpar ute i naturen - sluta med det. Hatar. Hatar! Avskyr. Avskyr att se fimpar ligga i stort sett överallt. I rabatter. Bland buskar. På gångbanor. Vid busshållplatser. Överallt. Fult och snuskigt och onödigt och miljöovänligt.

Bryr ni er inte ett dugg om jordens - eller era egna! - lungor - så bry er åtminstone en aning om er närmaste omgivning. Ha en askkopp i fickmodell med er att fimpa i, och töm sedan den när lämplig större askkopp dyker upp i er väg. Bara ett tips. Från en som aldrig rökt. Och aldrig kommer att göra det. Så det så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar