High 5! vintage - 8 sidor i min dagbok

Det var när jag läste att Gloxinian behöver frisk luft, som jag bestämde mig för att bära med mig blombladen ut på utflykt. Men vi börjar väl som vanligt - med en böna? Säg hej till den sköna rosenbönan! Hon blåste nästan bort...

...där ute i spenaten. Förlåt, jag menar sallaten. Fast jag brukar alltid säga sallad med d. Spelar roll, sa språkpolisen och använde sina starka (kläd)nypor till att fästa bladgrönsaken på plats bland rostig taggtråd och mossig stengärdsgård.

En knopp.

Och ett par stadiga stammar.

En blå blomma bland prassliga överlevarlöv och nymornad vårgrönska.

En riktig överlevare den också - Handelsträdgården på Hulta. I ny regi. En ny generation som hugger i och ser till att återväxten är säkrad. Bra där!

En gång i tiden var den delen av staden som jag bor i full av växtkraft. Det spirade och grodde mest i varje växthushörn, har jag hört. Och läst om.

May the force - växtkraften! - be with you, ville jag säga till de nya, men jag lät bli. Det verkar alltid som att det jag sysslar med är tillräckligt knasigt i folks ögon ändå.

Som till exempel att stå och stirra på solljusets väg över en trädstam i tio minuter...

...eller vänta in att vinden ska vända blad åt mig.

För att uttrycka det krasst: Vi vintage-trädkramare har det tufft där ute i vårsolen. Vi står liksom ut bland alla joggare, hundägare och enhjulingsekvilibrister. Med andra ord: Ännu en tuff dag in the life of a vintage-lover.

:)
/helena

ps Ville ju bara hjälpa den trevande grönskan lite på traven ju. Med hjälp av min exakt 50 år gamla blombok. Den som är full av pappersblommor i full vintage-prakt. Den som kan beskriva en växts liv och leverne så att det låter som poesi:

... Den trivs bäst i fönstret i ett varmt rum men måste skyddas för brännande sol. Den behöver frisk luft, men tål inte drag. ..."

Gloxinian, som också kallas Sinningia (åtminstone 1969...), kom tydligen till Europa redan på 1840-talet. En långväga migrant. En invandrare från Brasiliens tropiska urskogar. Vet inte om man ser den drivas upp och säljas så mycket idag? Där har ni säkert bättre koll än jag. Men ett vet jag: Att närodlat är bäst, utan protest! Och idag närodlade jag verkligen kamerans lins genom den lokala bostadsområdesdjungeln. Fint så.