Det var något jag gärna ville fota.
Kvällshimlen var ju så blå.
Och jag passade på att lägga ihop två och två. Ett finstämt filmtips och ett glödhett återanvändningstips till er, samtidigt som vinden nästan blåste omkull kassen med mina älskade grejer i (det som andra brukar kalla för rekvisita).
Ni som fimpat för gott, och vi som aldrig börjat blossa in the first place, kan använda de otaliga (och många gånger vackra) gamla vintage-etuierna till något annat än cigaretter nu.
En del lägger visitkort i dem (fast jag är osäker på hur många som använder old school-visitkort numera?), andra omvandlar dem till puderdosor.
Varför inte lägga plektrum i dem? Ett helt färgspektrum av plektrum. Då kan man ju kalla etuiet för en slags speldosa sedan...
På tal om musik: Sånger från Manhattan. Vilken film! Fylld av musik. Musik under bar himmel. Mannen och jag satt kvar i stearinljusens sken efter att ha haft allt släckt och avstängt under minst två Earth Hours i lördags, och såg och lyssnade på Begin Again (2013). Strax efter klockan 23 knäppte vi alltså på TV:n och tittade (!?) på musik.
Med mästerligt skådespeleri (och sång!) av Keira Knightley. Med en lika trovärdig insats av Mark Ruffalo som vanligt. Plus flera andra sevärda rollprestationer vid sidan av. Men det är musiken som är i centrum. Vad musik egentligen handlar om. Bortom all glättig omslagsyta och trallvänliga refränger.
Ofta låter ju anglosaxiska originalfilmtitlar bättre, men i det här fallet tycker jag Sånger från Manhattan säger mer.
Sedan fotade jag vidare.
<3
/helena
ps Jim Dine. Popkonstikon. Som skapade rabalder, när han lät en träbit som blev en pojke som blev en Disneyfigur flytta till Borås. Bra gjort. Säger hon som gillar storartad konst och människor som vågar tänka längre - och högre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar