Då kör vi lite vardag igen då. Startar upp maskineriet långsamt. Tänker på helgen. Kameran fick mest vila, men det betyder inte att det inte finns några bilder att bjuda på. Min hjärna är full av bilder. De vackraste bilderna, ni vet, de stannar ändå alltid kvar inuti. Som mannen som bara kunde arabiska, men ändå förstod att jag tyckte att hans lilla katt var supersöt.
Och den innovativa krukstapeln. ?! Jo. Jag vet inte, kanske är det inget nytt eller spännande för er som har total koll på det senaste, men för mig var det en ny syn. På någons lilla jordplätt stod en stapel med lerkrukor i olika storlekar. Tripp, trapp, trull i krukor liksom. Bara fästa med hjälp av en stång rakt igenom öppning och bottenhål. Som en slags kruk-snurra, där man kan sätta sin växt i ena kanten, på ena sidan och sedan tvärtom i nästa kruka. Smart, smart, men lite svårt att förklara så här.
Och så flickorna som spelade match. Fotboll förstås. På planen precis mittemellan återvinningscentralen och den nygallrade lilla vitsippsskogen. Eller om det var kvinnor, jag såg inte riktigt, på så långt avstånd. Anyway.
Bollar. På tal om bollar. Är det inte världens bästa leksak? Och arbetsredskap! Skulle väl Zlatan tillägga med den där irriterade rösten som bara han kan ha. Den där arga rynkan mellan ögonen som bara han kan få, och ändå charma en hel halv fotbollsvärld. Överallt leker barnen med bollar, så fort vårvädret stiger upp över vinterns sista lervällingsrester. Högt och lågt. Mest lågt, gräsligt lågt. I love balls, skulle jag skriva...om det inte lät så sjukt - och fel... ;)
Och så mycket Queen blev det inte spelat. Lite synd. Gitarren fick också vila. Ibland måste det bli så. Alla gitarrfingrar och kamerafingrar är desto mera redo nu. Bring it on! Hej vardag! Fint att se dig.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar