Vi börjar en aning blygt. Nynnar lågt. Lite lätt rosa bara, som Nasse nästan. Lite naket. En enda fjäder.
Andra påsk-versen består av sorg och uppgivenhet av längsta slag. Men så vackert också. Lidelsefullt.
Sedan får vi tröstäta oss äggformade. Go lite bananas mitt i allt och målande sjunga ut. Få tuppjuck. Nej, vilket fult ord - får jag delete:a det?
Sista versen trallar vi på glatt. Firar med fjäderlätta steg. Nu är det verkligen vår!
Ville skapa något påskigt. Några talande bilder. Som inte bara kändes traditionella. Samtidigt som jag fortsätter att leta efter pynt utanför den vanliga påskboxen. Gärna med vintage-touch.
Min tanke, som kanske inte känns så originell just nu, var att hålla mig så naturlig som möjligt i år. Som att de, av de yttre elementen, avrundade stenarna blir bästa äggen.
Sedan tog livet självt över. För hur man än tänker och arrangerar, så kan det helt ickearrangerade ändå bli det allra vackraste. På skrivbordet låg bästa Freddie M och hans Bohemian Rhapsody, ni vet. Mannen övar och övar. Han blev inte riktigt klar till att framföra den med full bravur till min födelsedag, men snart så. Jag har hört att han är på g, ordentligt på g nu.
I alla fall. Den dramatiska texten fick mig att tänka på påskens mer tragiska delar. Och så stod jag där och klippte till några färgglada fjädrar, trots allt. Och hur vackert singlade inte de små fjäderresterna ner över any way the wind blows...
Så. Ta-daa! Påsken i fyra delar. Med början på den skära torsdagen och med avslutning på påskdagen. Annandagen då? Hm. Den får vi väl ta en annan dag då.
:)
/helena
ps Fram med dammsugaren. Eller så får de duniga små ligga kvar som de föll sig. Överallt. Som ett glatt påsk-damm. Kanske det mest naturliga pyntet av allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar