Oj. Vad mycket bra saker människor gör hela tiden. Hela, hela tiden. Det är så lätt att överväldigas av allt det dåliga, det som väsnas, i värsta fall dånar.
Men.
Överallt, runt omkring oss, pågår febril positiv aktivitet. Jag hör till exempel småfåglarna kvittra galet glatt här strax utanför, de har kanske nyss fått ungar?
Människor dansar, broderar, sjunger, slöjdar, lär sig språk, lär sig att bli bättre på att kommunicera, skriver, läser, delar, helar, bakar, spelar, stavar, hoppar hage, travar, töltar, röjer, höjer ribban, letar guld, plaskar i vattenpölar, fiskar, diskar efter sig, snubblar över nya trösklar, tröskar, tröstar, matar, föder, följer flöden, sätter fröer, finkammar, klipper, limmar, simmar, ploggar, pluggar, lyssnar på proggmusik, rastar hundar, vägrar blunda, låter sig förundras, hittar guld, missar målet men hittar sig själva på vägen, klipper häckar, ser skatboet växa, lovar bot och bättring, snyter sig och skrattar åt polleneländet som är ett nödvändigt elände, passar bollen, har koll på koldioxidutsläppen, släpper ut håret och bara är, låter regnet falla, låter andra plagget falla, knäpper knappar, knäpper upp knappar, letar försvunna lappar, postar brev, lever sina jämställda liv, gungar barn, gungar barnbarn, kammar katten, hjälper till med matten, piskar mattan, stänger av plattan, kollar brandvarnaren, varnar för att döma hunden efter håren, håller hårresande föreläsningar om det som hänt och som aldrig får hända igen, drar lärdomar, sätter ner foten, håller upp plakat, äter upp all sin mat, vägrar matsvinn, letar efter missing people, hittar något som de trodde att de hade glömt, håller sitt inre barn vid liv, leker, steker med måtta, lägger sig klockan åtta, går upp klockan tolv, städar andras golv, golvar ingen, svingar armarna i flossa-frossa, smeker kinden, lovar vinden, låter vatten, kliar katten, pratar strunt, låter sunt, lär för livet, vågar klivet.
Aktivitet. Som i folkbildning. Som i att aldrig sluta vara nyfiken. Som i att bli bättre på att se vad man själv kan bidra med. Som i att fortsätta försöka bli bättre på att förstå andras åsikter. Hur orimliga man än tycker att de verkar vara ibland.
Axplock. Ett axplock. Visst är det ett bra uttryck? Det går bara inte att greppa allt som man borde greppa för att vara en bra människa, som dessutom vill försöka att bli en lite bättre människa. Men ett axplock av ditt och datt kan man alltid ta till sig.
Det går bara att röra vid ytan, röra om lite i grytan, och i bästa fall bottna en kort stund med lilltån eller så. Det kommer aldrig att gå att förstå allt. Ingen vetgirig person kommer någonsin hinna med allt som den vill hinna med. Man kommer aldrig att bli fullärd.
Någonstans handlar det väl om att försöka få ihop ekvationen - att en enskild människa inte kan göra, veta, kunna allt, men ändå på något sätt har hela världen i sin hand. Att veta i sitt hjärta att det är viktigt att försöka göra skillnad. Sin unika skillnad. Även om det är på gräsrotsnivå.
Puh. Såja. Lite som rör sig i mitt stackars överbelastade, lätt förvirrade, men glada, huvud en helt vanlig dag.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Fjällräven är på framfart igen! Hörde ni det? Att de ökar i antal igen? Det gäller att ta till sig så mycket av det positiva som möjligt. Suga åt sig det, som (de kämpande, återstående) bina suger nektar. Det händer bra saker överallt hela tiden. Glöm inte det. DU kan vara en viktig del av det. Glöm inte det.
