Någonstans därinne bor en flicka

Nyckeln
I en kedja runt halsen

Smaken av hallon på tungan
Solvarma

Poeter, som föds varje sekund
Solen, som dör lite varje dag

Glöden
Passionen

Livet
I en liten ask med vita snören

Bruna
Blir de med tiden
Rostiga

Solkiga
Sotiga
Supervackra

Utsålt
Till sista varma dagen

Till sist
Till slut
Snart, snart
Imorgon
Igår
Nyckeln runt halsen
En silverfärgad halsduk

Hon bär den med sitt smittande leende
Nyckeln till ditt hjärta

Det är inte svårare än så

Att (inte) förstå

Poesi

<3
/helena

Blidkar er med värsta vintage-buketten. Och bonus.

Det kan hända att jag steg in i någons trädgård när jag tog det här fotot... Förlåt, men det gick ju bara inte att låta bli att föreviga detta vintage-vackra arrangemang!

Snygging-skylt, snygging-cykel och snygging-postlåda! Lite kompensation för att jag har bloggat så dåligt den senaste tiden.

Kameran och jag har i alla fall varit ute och rekognoscerat en hel del de här vackra höstdagarna. Hittat bakgrunder och annat för kommande "shoots".

Men de vackraste - och roligaste - bilderna går som vanligt inte att fånga med något annat än minnet och näthinnan. Som den lilla pojken, som fick syn på att mannen också åt en korv med bröd och tyckte att det var det roligaste som hänt på länge, tydligen. Eller länge och länge, allt går ju fort i barnens värld. Utom när de har långtråkigt då förstås.

Det är något som jag verkligen saknar med att vara ung - att ha långtråkigt. Jag hinner aldrig ens ha tråkigt, alltid finns det något som ska göras. Synd. Långtråkigheten är ju värsta, bästa grejen för en blomstrande kreativitet.

Hoppas att ni får en rolig, och lite lagom tråkig, helg.

:)
/helena

ps - Tar du kort på min cykel?!? Damen, som satt på en bänk strax bortanför den röda cykeln, lät inte upprörd, bara ärligt förvånad. Och jag var kanske också lite förvånad. Över att jag fastnade för just den cykeln, fast jag just gått förbi en med mer antik patina. En med mörkgrön, matt lack och ballongdäck. Ändå var det den här röda jag föll för. För att den var röd, och fullmatad med godsaker på styret. För att ljuset på den mysiga innergården föll så rätt. För att den påminde om en modell jag hade på 90-talet. Jo, den kommer nog från den tiden, sa den trevliga cykel-damen. Från 1990-någonting. Fast jag köpte den begagnad i början på 2000-talet. - Och den går fortfarande bra, som tåget liksom? Frågade jag. Och hon medgav att den bara gick och gick. Eller rullade då. Sedan gick jag vidare. Tog visst kort på en mattpiskarställning eller nåt.

De glömda kvinnornas pris

OBS! OBS! The man who mends women

Så stod det på lappen som jag hittade i början på förra veckan. Med min egen handstil - nästan läslig den här gången. Hm. Inget mer. Ingen annan ledtråd. På baksidan av lappen då? Nej, inget alls. Bara blankt. Helt blankt i huvudet också, angående vad jag kunde ha menat med min korta och kärnfulla notering.

En man som lagar kvinnor. Hm. Låter som någon mansgrisig man som som vanligt ska komma och försöka fixa allting åt oss stackars värnlösa varelser. Eller?

I fredags slog det ner som en blixt - Denis Mukwege. Lappen måste handla om Denis Mukwege. Såklart. Så underbart att han - som bokstavligen tvingas laga kvinnor - har fått Nobels fredspris! Glädjedans på det!

I en sjuk värld går priset till en modig man som vågar laga kvinnor som har använts som vapen i konflikter och krig. Världen är sjuk. Håll med om det! När läkare tvingas använda sina livsnödvändiga kunskaper - och dyrbara tid - till att laga onödiga skador. Skador, som någon med flit har tillfogat kvinnor genom att använda den ultimata kränkningen som vapen - våldtäkt.

Nadia Murad. En ung kvinna som vägrade hålla tyst. Som vägrade gömma sig. Som vägrade skämmas över något som verkligen inte är hennes sak att skämmas över.

Tänk. Att vara 25 år och få Nobels fredspris! Även om det är väldigt dyrköpta erfarenheter som medverkat till att ta henne dit.

Den sista flickan. Hittar boken med den mångbottnade titeln hos de stora nätbokhandlarna. Nadia Murad, ett namn vi lär höra många gånger. En ung kvinna som gör stor skillnad.

Där finns också Denis Mukweges berättelse. Föredrar man de redan lästa böckerna, så finns titlar av/med årets fredspristagare även hos Bokbörsen.

I fredags stod Denis Mukwege, som vanligt, i sin operationssal när han fick veta att hans oförtröttliga arbete med att laga kvinnors utnyttjade kroppar ytterligare belönats och uppmärksammats. 

Det gäller att aldrig glömma att en enda människa kan göra stor skillnad!

<3
/helena

ps "... A more peaceful world can only be achieved if women and their fundamental rights and security are recognised and protected in war. ..."

Vid den här tiden ser allt ut som en målning

Hösten är här, på riktigt. Sommaren, som en avlägsen - superhet! - dröm snart. Kanske har sommaren aldrig hänt?

Jag har sett den gulligaste gravstenen någonsin! Som en svamp, som växer rakt upp ur den rika, mulliga höstmyllan.

Två frågor: Varför säger man aldrig vitt på svart? Och kommer mannen våga sjunga Lille du på danska nu? Eller kommer han fortsätta fega med hjälp av Timbuktus version? Det blev kanske två och en halv fråga det?

Hoppas Din vecka börjar bra.

<3
/helena

Tio ryska donnor

Nu har de bott här hemma i ganska så exakt en vecka, och jag tänkte visa er hur oemotståndligt vackra och gulliga de är!

Ingen vidare bild förstås, full av för skarpa kontraster, men eftermiddagssolen färgar ändå allt så fint. Och ni får göra ett syntest här... Ser ni den minsta? Precis intill glaskupan? 1,2 centimeter eller så är hon, den lilla lilla gumman.

Det ser en aning trångt ut där, på sovrumsskänken, tror bestämt att gummorna/dockorna ska få vila sig till jul, eller åtminstone till advent. Då får de nog komma fram och glänsa igen.

Kanske får de ändå stå kvar ett tag till, gillar att de får mig att le, varje gång jag går förbi.

:)
/helena

ps Yes! Två kvinnliga nobelpristagare hittills! En i fysik och en i kemi. Donna. Och Frances. Har inte hunnit sätta mig in i exakt vad de belönats för ännu, något bra med laserteknik och något med enzymer. Ska sätta mig in i det hela närmare, så fort jag hinner.

"Tillräckligt avancerad teknologi går inte att skilja från magi". Hittade citatet av Arthur C Clarks (tror åtminstone att det står så, min handstil kan vara lite som att tolka magi ibland...), kanske har jag delgett er de visa orden förut, men jag tycker en repris kan vara på sin plats - så här i nobla tider.

Påstigande poesi

Vad är det som låter? Ett flygplan? En ljudligt ljudlös luftballong? En uppstickare? En uppseglande storm? En fortsatt uppåtgående återanvändningstrend? En stigande second handhandlings kurva? Eller en gigantisk fågel, kanske? Med motorliknande läte? En örnörnörn? Några väl valda, bevingade ord? Gud, som otåligt och frustrerat klampar fram och tillbaka över fågelvägen?

Nähä, jaha, det var bara tåget. Det miljövänligare färdsättet.

Säger hon som tog, hm, bilvägen dit. Dubbelmoral! Skandal! Nåja. Lugna er.

Vi hade vägarna förbi, så vi stannade till vid det lilla perrongbiblioteket i Mollaryd.

Vi lämnade stressen hemma och drog.

Drog in skogsluft under bokarnas fortfarande ganska gröna kronor. Poesin lämnade vi kvar på perrongen. 

Visst låter det som en saga? Men det är det inte. Jo. Okej då. En sannsaga.

:)
/helena

ps Kan man annat än att älska ett bibliotek, där du inte behöver lämna tillbaka samma bok som du lånade med dig? Vi fick med oss tre fina böcker hem från det överfulla, skåpstora bibliotekets utbud. Har du vägen förbi - eller spåret då! - så ta med dig något litterärt smågodis att låna ut, och greppa sedan en annan bok, innan fukten och vädrets övriga makter hinner före i kön.

I början på månaden...

...lyssnar jag på det solblandade regnet, och tänker på alla dem som inte har något tak över huvudet längre. På de som inte har en bokhylla full med böcker som värmer. Och så läser jag om Malvina:

"... Malvina, havet brinner när det skymmer

och sköljer över askan av bekymmer

över livets vassa kanter, över agg och sympatier

och brustna hjärtans domedagsfobier

Malvina, utan mörker

över djup och svarta vatten

såg vi aldrig stjärnorna om natten ..."

...plockar jag ner Om Mått och Män från bokhyllan. Drar fingret över namn som Celsius och Ampère och funderar på att ta mig igenom första kapitlet i boken om Kirurgins historia - Läkekonstens begynnelse.

Läser vidare om en extra smart typ som levde för länge, länge sedan och som resonerade så här angående vad man skulle avslöja/säga till de blivande föräldrarna:

"... Mauriceau var en mänsklig och vis man. Så här lyder ett av hans råd till barnmorskor:

'Om jag var barnmorska och blev tillfrågad av föräldrarna om det skulle bli en gosse eller flicka skulle jag ta reda på vad de helst ville ha. Sedan skulle jag förutsäga det motsatta, för om barnmorskan fick rätt skulle de förundra sig över vilken skicklighet hon hade, och om det var fel skulle modern och fadern inte bry sig om det utan kärkommet acceptera det goda som kommer oväntat.' ..."

...surfar jag in till Nobel och tänker på dagens kloka män - OCH KVINNOR, tar del av både dåtidens och nutidens förunderliga upptäckter och vetenskapliga bravader. Tänker på hur många snilleblixtar som faktiskt slagit ner av en slags slump, eller rentav av misstag. Tänk bara, om penicillinet aldrig hade upptäckts, var hade vi då stått idag?

Jag tänker på att saker hela tiden går framåt, och undrar om vi äntligen närmar oss den slutgiltiga lösningen på cancerns stora gåta. Tänker på hur långt vi har kommit. Långt, men inte tillräckligt långt. Tänker på att det vore kul och bra och spännande - och rättvist! - om det fanns åtminstone en klok kvinna inklämd bland alla snillesnubbarna i frack, den där högtidliga kvällen i december.

Så trist att bråk och käbbel får sätta käppar i hjulet för årets litteraturpris! Eller rättare sagt uteblivna litteraturpris. Det är ju en sådan höjdpunkt för oss ordnördar när priset äntligen brukar annonseras, efter veckor - ja, månader - av spekulationer.

Men jag tröstar mig med de vackra och tänkvärda orden om Malvina:

"... Malvina, diset sveper över fjärden

och barn som föddes frysande till världen

Din kyss är sval och blå ibland

som vinden i schersminen

och röd ibland som hettan från kaminen

Malvina, utan molnen inga blixtar genom natten

och inget djup i glädjen under skratten

Malvina, snart ska frosten täcka marken

där snön har kysst en ros farväl i parken

Då går jag dig till mötes

som ett hav mot karga stränder

och värmer dina frysande små händer

Malvina, utan vinter ingen rimfrost över spåren

och ingen trotsig vintergäck om våren

Malvina, utan mörker

över djup och svarta vatten

såg vi aldrig stjärnorna om natten ..."

/Malvina utan mörker
av Ola Magnell
låten (poesin!) finns på albumet Blå Neon från 1987



<3
/helena