Det är en sådan där dag idag. Ni vet, en sådan dag när glaset mest känns halvfullt,
eller mer halvtomt.
En dag instucken emellan de gladare, bättre dagarna. En dag när man likt snigeln önskade att man var någon annanstans. Bättrestans. Sådana dagar måste kanske också få finnas. Som motpol? Som en naturlig del av livet? För att man inte skall glömma bort att inte ta de bra dagarna för givna? Så nu får bloggen sig också en del av sleven, eftersom den blivit som en liten del av livet. Så det här är en lite trist text, om en lite trist dag. Trist att behöva skriva den och säkert ändå tristare att behöva läsa den...
så hörs vi, en annan dag. En bättre dag?
:(
/helena
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHei, jeg prøver en gang til. Jeg tror du har helt rett,vi trenger motpolene. Håper du ser lysere på alt i morgen. Og så måtte jeg smile når jeg så den siste setningen din; at det er trist å behøve å lese teksten din. Det er det selvfølgelig ikke! Det er en glede å lese teksten din, i dag som andre dager:)
SvaraRaderaKära Lise: Lite ljusare syn på tillvaron idag, har jag allt. :) Tack för dina supersnälla ord, de värmde, när jag fick syn på dem igår! Tack.
SvaraRadera/helena
Det är väl typiskt av mig, att inte lämna kommentar på senaste inlägget. Nej, men det är igenkänningsfaktorn som styr. :-)
SvaraRaderaDu vet, jag har ofta de där dagarna. Förr var jag riktigt bra på att kram ur nåt gott ut dom med. Jag försöker komma tillbaka till det, för man kommer inte undan dom. Så jag försöker bara ta dom, med hull och hår. Och det jag märkt är hur min svarta humör plötsligt dyker upp och tar tillfället i akt. Kram på dig!
10 juni 2011 14:54
Och jag kan visst inte skicka kommentar som smultron....
krama
SvaraRaderahumor
Smultron: Den där Blogger... var bor han egentligen? ;) Vi är några stycken som har ett par oplockade fåglar med honom nu... Har du provat att låta bli att kryssa i "fortsätta vara inloggad-rutan"? Då började det fungera bättre för mig att kommentera, även om man får hålla på att logga in hela tiden.
SvaraRaderaMed hull & hår säger du, DET skulle jag verkligen vilja kunna! Eftersom de där dagarna dränerar och suger musten ur det mesta... så vore det nog väldigt bra om man kunde förekomma dem på något sätt. Greppa tjurens horn, eller så. :) Och kramar de behöver man ju alltid, Tack!, men mer än någonsin på dessa dagar med svärta. Och humor!
Vi hörs!
/helena