Rosa(t)rött

Det skulle vara så skönt om man bara kunde få slappna av och lita på att expertisen var någorlunda enig om vad som är bäst för oss. I alla fall inom vissa områden. Man talar om valfrihet, men valfrihet kräver kunskap och kunskap tar tid. Det är klart att man ska ta eget ansvar, men man kan inte vara tillräckligt insatt i alla frågor, ämnen, särskilt inte när åsikterna skiftar så med tiden och dessutom ofta går isär.

 

- Vad snackar hon om egentligen? undrar ni nu. Och det jag funderar över kan förstås appliceras på många ämnen och val här i livet. Men just nu snackar jag bröst! Bröst som i Rosa Bandet och mammografi.

 

Önskar så att jag bara lugnt kunde gå och genomstråla mina bröst, nu när jag har fått kallelsen i brevlådan. Men "överallt" - både här och där - refereras det till grävande journalistik och mer djupgående långsiktigt tänkande. Nu ser jag kritiska röster höjas mot den för kommersialiserade? Rosa kampanjen och mot mammografins vara eller icke vara. Är mammografin ett för trubbigt instrument för att hitta tillräckligt många tumörer? Och är det lika farligt - eller t.o.m. farligare - att utsätta sig för strålningen som att låta bli. Det pratas om täta bröst. Om olika sorters bröstcancer. Och om att ultraljud kanske vore bättre?

 

Jag ler lite osäkert snett tillbaka mot Jan Steens tomteklädda? ostronäterska (De Oestereetser), i ett slags samförstånd om att alla tider har sina strider och frågeställningar. Men jag lever åtminstone i fast förvissning om att jag har det mycket bättre än vad hon hade det. Då på 1600-talet. I alla fall vad det gäller sjukvård. Dessutom har vi ju haft många hundra år mer på oss "att dra lärdom av historien".

 

Nu ska vi strax äta blodpudding.

:)

/helena

 

 

ps Hur göra med mammografin då? Jag vet ärlig talat inte. Förhoppningsvis blir det inte som när jag - då när det som mest begav sig - försökte söka mig fram till en samlad bild av svininfluensavaccineringens nödvändighet eller inte. Där satt jag och tog del av så många olika rön, under så många kvällar, att till slut löste det sig av sig självt. Det rann ut i sanden. För jag förstod aldrig vilket som skulle vara bäst just för oss. Där och då.