Saker som händer när (nästan) ingen ser på

Katten balanserar på fönsterbrädan. Kolsvart mot smutsvitt, sätter sig och väntar, otålig, med fukt i pälsen.

 

Kappan lyser som ett utropstecken när hon springer på sina smala stumpbyxklädda ben. Hon springer (inte med fladdrande hår, men ändå...) med stolthet i varje steg. För det är hon som håller i kopplet och ingen annan. Hon snurrar och snurrar och snurrar runt den stora lurviga hunden så att den ser alldeles förvirrad ut. Men den verkar vara van, för den snurrar också, sakta sakta åt andra hållet. Pappan böjer sig bara snabbt ner, utan att störa, för att knäppa den översta knappen i kappan.

 

Livet som ett koppel? Ofta intrasslat, men långt?

 

Gråa fåglar charterflyger över höghusen samtidigt som någon äntligen öppnar ett fönster.

 

:)

/helena