Samma dag som jag försökte skriva något väldoftande och meningsfullt om parken, och satte mig ner där en stund för att reflektera över pioner och poeter (och för att syna vår "nya" matta i solgasset), hade min morgontidning ett så bra citat på sin trädgårdssida. Några ord som de lånat från Tidningen Vi och som handlade om...
...pioner! Men piontiden är väl förbi?, invänder någon. Nä, för i det blödiga blomhjärtat kan dessa flowers with super-powers aldrig riktigt blomma över.
Mattan har inte kommit på rätt köl ännu. Den ligger visserligen här under bordet nu. Jag känner den kittla, om jag sträcker fram foten en liten, liten, bit. En enda liten fläck var det på den, men den syntes knappt ens i strålande sol, så under vardagsrumsbordet lär den nog inte synas alls. Läste annars någonstans; att man kunde gnida in mattfläckar med potatismjöl och låta det verka en kvart eller så, innan man dammsuger av potatismjölet. Och förhoppningsvis har lyckats trolla bort fläcken i samma veva?
Fast det rådet kanske inte funkar på "oäkta mattor"? Eller äkta second hand-fynd, som jag kallar den!
Så, här kommer det - citatet - som stärker min teori om att alla blir poeter när den gröna tiden tar vid efter lervällings- och senvintertider. Fast jag har nog tänkt att lägga den ljusare sidan upp, åtminstone ett tag. På mattan alltså. Där jag oftast håller mig. Eller hur? Visst? Hm. Nu är det citatdax:
"Här på landet har vi rätt många pioner. Jag har alltid gillat deras doft - det är lite som om man blandar alla olika deodoranter besättningen har på sig på en rymdstation."
/Astronauten Christer Fuglesang berättar för Tidningen Vi om sin favoritväxt pionen.
:)
/helena
ps Måste bara få avsluta med Mr. Bob Lindeman. Fotbollstränaren, ni vet. Åh, Hasse&Tage, så fina. Och rara. Om än med stark integritet och en massa personlighet! På pricken som pioner faktiskt, när man tänker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar