Tänkte, att jag skulle skriva något om kärlek. Något kärnfullt, raffinerat, opretentiöst, stilla eftertänksamt. Men jag fick inte riktigt till det. Kanske gör jag ett nytt försök imorgon. Kanske inte.
Sedan kom jag på att det här handlar om en slags kärlek - grön kärlek. Och så handlar det om ett nyårslöfte. Lite konstigt, jag vet, så här en bra bit in i februari när alla löften brukar vara brutna. Och kanske allra konstigast på grund av att jag inte brukar avge några sådana specifika, tidsbundna, löften.
Kommer ni ihåg vasen som jag köpte för ett tag sedan? Den mörka, gröna, randiga? Den som det säkert är meningen att man ska ha en hyacintlök i. Den som jag fann när vi var på miniutflykt, mannen och jag. Helgen när vi fyllde 24. Tjugofyra år tillsammans.
I alla fall, det vasinköpet kunde blivit en total flopp, det var jag väl medveten om när jag gick fram mot kassan, hos Gärdhems second hand. För vasen var, som använda vaser brukar vara, full av gamla avlagringar. Ingrodda avlagringar, sådana som diskmedel brukar gå bet på.
Det är här vi kommer till löftet. Löftet som jag gav mig själv. Ett löfte om att bli bättre på det här med att välja miljövänligare. Särskilt städmetoder. Som om jag skulle behöva ett sådant löfte. Jag, som nästan alltid praktiserar den mest miljövänliga metoden av dem alla: att inte städa alls.
Hm.
Får så dåligt samvete bara, när jag vet precis vad som borde göras, men ändå slarvar. Som häromdagen när jag slängde en metallform i de vanliga brännbara soporna, av ren lathet. Jag vill bli bättre på att tänka mig för. Bli bättre på att använda naturligare metoder, som citron och bakpulver och sådant, i städningen. Och att, så att säga, lära mig att skilja miljöagnarna från miljövetet.
I min nya iver att lära mig mer om gamla beprövade husmorsknep, som det ofta handlar om, sökte jag runt och fann: En miljon små steg. En superanvändbar sajt om man behöver en miljövänlig spark i baken.
Älskar tips av typen: använd nötter till nötta möbler.
Och ättika! Ättika är vad som gäller, när det handlar om all möjlig miljövänlig hantering av fläckar och smutstvätt och avlagringar och oönskade lukter (minns att mamma brukade använda det när jag var liten, för att få bort röklukt bl.a.) och så. Denna biologiskt nedbrytbara - jästa - produkt, har omvittnade anor ända tillbaka till 1600-talet.
Så, en rar randig, grön skön vas med envisa avlagringar + ättikssprit + en stunds "marinering" = ett lyckat second hand-inköp. En lyckad, grön, ekvation.
:)
/helena
ps Ska definitivt testa att hälla bikarbonat i mannens kängor till helgen. Bikarbonat ska tydligen suga åt sig svettlukt effektivt. Sedan är det bara att dammsuga bort pulvret. Och svettlukten. Det kan man väl ändå kalla en kärlekshandling? Kärlek, ända ner till fotknölarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar