Husdrömmar

Drömmer så levande att jag tror det har hänt.

I ett tidigare liv?
I ett annat liv?
I någon annans liv?


Drömmer om inbyggda balkonger, med smidda räcken.
Smidda som snirklande svarta ormar.
Ormar som slingrar sig mot utsikten.

En snäv svart kjol,
liksom svept runtomkring.
Den gör små ljud på sin väg genom rummen.
Jag, som aldrig använder kjol.
Den är förresten bara svart framifrån.
Och bakifrån.
När spegeln når den första gången,
då,
så,
ser jag det - att den har en röd revär.
Och en rosa.
Den ser jag på tillbakavägen.

Minns de stela ormarna så levande.
Om du vågade gå närmre kanten så såg du.
Såg dem, som de verkligen var.
Såg, deras arkitektoniska hemlighet.
Alla slingrande kropparna,
tillsammans,
bildade de små, små, hjärtan. Svarta.

Jag, vi, går ut.

Huset är rakt härifrån.
Funktionellt.
Och jag som har lite svårt för det spikraka,
det osneda.

Ändå strålar värme från alla de genomskinliga fyrkanterna.
Fönstren.
Teglet är också varmt.
Gult, melerat i många nyanser, som huset där jag växte upp.
I sovrumsfönstret prunkar växter, två och två.
Precis så.

Vid skrivbordet.

Där, i solstrålen, ligger min penna och mitt papper.
Och väntar.

Dagdrömmar.
Fyller i det som fattas.
Likt fönstrens kitt.

Brevpappret,
första sidan uppslagen, utslagen.
Grönt, nerklottrat, fullt.
Klorofyllfullt.
En grön blue-print.
Bok, böcker, bokar.
Gröna grenar som breder ut sitt sirliga lövverk,
åt alla håll. 

Men.

Det finns inga riktlinjer, de får jag, du, dra själv.
Liksom alla slutsatserna.

:)
/helena