Jag höll tummarna så hårt att de vitnade, det hjälpte inte, jag fick bara ont i tummarna. Önskade så att mannens nysningar och skav i halsen, under helgen som var, inte skulle bli mer än så. Men det blev det. Och nu sitter jag här med rosslande bröstkorg, rinnande näsa och allt det andra mysiga som hör till en, så att säga; full-blown förkylning.
Känns inte så unikt direkt, verkar snarare som att halva landet däckat i något efterhängset februarivirus, så jag ska inte tjata mer om det. Eller klaga. Ville bara komma in och säga hej och förklara vart jag tagit vägen - ingenstans. Trist, trist, javisst.
Men jag bjuder er i alla fall på en repris av sommarens vackraste blomma. Det var en eftermiddag sent i augusti, och regnet hade nyss tvättat trottoarerna rena.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar