...bland katter, guldkanter & fotspår.

Tittar in lite snabbt, mellan ord och bild. Har pillat lite med ett par bilder, ska strax övergå till att fundera över orden.

Orden, som blir färre under den ljusa delen av året. Inte för att det är svårare att skriva då, mer för att ljuset kräver att tiden ägnas åt bildbehandling av olika slag.

I november lyser orden som klarast. Det är som att de trivs bäst i regn och rusk och skumrask. Nu bildar bilderna ett nätverk av sammanhang och tillfredsställelse. Äsch. Det där lät knasigt, antar att det inte riktigt går att förklara. Men, vi kan väl bara konstatera att ord och bild är min grej. Och att orden trivs bäst på vinterhalvåret och bilderna mer under sommardelen. Inget konstigt med det, snarare logiskt.

Koppen, slottet och katten i fönstret får representera min tillvaro just nu. Älskar att leta upp guldkanten i vardagen. Det kan vara att dricka sitt kaffe ur en ny kopp (den här danska skönheten tycker jag dock är för fin att dricka ur, den står som prydnad bredvid den blommiga kannan i köket istället), det kan vara att njuta av den svala kvällstimmen - då när luften är som skönast att andas. Ta en promenad då. Ta sig tid att prata med en katt då. Böja sig ner för att viska något i dess öra. Något som bara en katt kan förstå. Dröja sig kvar där en stund, i den stilla kattimman.

(Sedan är det ju en helt annan sak att en katt i vårt närområde tydligen har bestämt sig för att våran lilla, rufsiga täppa är en perfekt toalett! Sådana bekymmer hade vi förstås aldrig på den tiden när vår egen pälskling höll reviret rent från både konkurrenter och deras - låt oss kalla det - restprodukter. Nu får vi ta upp kampen om doftreviret själva. Om vi lyckas få syn på den innan den redan har hunnit gömma sig i buskarna. Häromdagen, när det smidiga djuret smygande närmade sig, tog mannen till hårdhandskarna, utan att ta till hårdhandskarna. Blockflöjt. Rakt ut genom fönstret bara. Oljud gillar de inte. De rara, rovdjuren. Listiga är de, men det är ju vi också!).

Rensar skrivbordet, och alla andra ställen där lappar och kom-ihåg av olika slag vill samla sig. Försöker avsluta saker. Tänka igenom vad som ska göras innan sommarledigheten/semestern börjar. Tänka igenom lite av vad som ska göras under sommarledigheten. Allt som jag vill göra, som inte innebär så mycket ledighet egentligen, men ändå är så njutbart att utföra att det nog blir bra ändå.

Ska försöka fortsätta framåt i fotografens fotspår. Fotografen som tog foton i sina omgivningar, ni vet. I mina omgivningar. Läckö-bilderna är en del i det projektet.

:)
/helena

ps Början på meningen då? Var är den? Rubrik-meningen, menar jag. Ett litet liv...

Har fastnat totalt där. I berättelsen av Hanya Yanagihara. Läser på baksidan av den bastanta bokklossen: "En fantastisk, drabbande roman ... en undersökning av den största mänskliga grymhet och dess motvikt: vänskapens helande kraft ... Yanagiharas roman kan göra dig arg, uppsluka dig, ta över ditt liv."

Får nästan ingenting gjort ju, vill bara läsa vidare. Anar och vet att det kommer blir hemskt några hundra sidor fram. Fattar inte hur galen man måste vara om man börjar läsa en över sjuhundra sidor tättskriven pocketbok?! Nu!? Några ynka veckor innan ledigheten börjar. Bara för att jag hittade ett helt oläst exemplar hos Röda Korsets second hand (kupan). För bara fem kronor. Mindre än ett öre per sida... Haha, nej inte bara därför. Såå snål är jag inte. Bara nästan.