Matta. Midsommartankar.

"... Jag har alltid fängslats av det fulvackra. Ett vackert träd får en extra laddning om det växer vid ett fult hus. Liksom många var för sig osköna ting tillsammans kan ge en skönhetsupplevelse.

Denna bild visar en del av storstadsbons tillvaro, det dagliga trista resandet mellan hem och arbete. ..."

/ur: Ragnar Lindén berättar om sig och sin konst
Galleri Jarl, Lindesberg
Tryck: Ljungföretagen i Örebro 1981
Foto: Arne Pettersson


Så där ja. Mattan är på plats. Den blågröna. Den skiftar en aning beroende på ljusets hastighet genom de precis lagom smutsiga fönstren. Den är mer grön än jag mindes den. Tänkte alltid att vi skulle ha den i köket, nu inser jag att den skulle blivit för stor där. Och att den passar perfekt här. Kanske ger den en lite mörk känsla, men det går nog att råda bot på genom kompensation. Blir mattan mörkare så får något annat i inredningen bli ljusare. Så blir summan av ljus ändå densamma på något sätt.

Nå, vad är det nu då som är den allra bästa typen av återanvändning? Jag vet att ni kan svaret: Att återanvända det man redan har. Förstås. Lackade ur rejält på alla matfläckarna på mattan som låg under vardagsrumsbordet tidigare. Bordet här fungerar ju dessutom ofta som mitt arbetsbord - sitter till exempel just precis här och knattrar på tangenterna nu - då är det viktigt att ha något skönt under fötterna. Gärna något som inte är fläckat av de senaste årens TV-dinners...

Har hela tiden tänkt att jag skulle ta tag i de där fläckarna, men till slut blev de fler än jag mäktade med, och då är det bra att man bor nära återvinningsstationen.

- Nu har jag tröttnat på att vänta på att vi ska hitta rätt matta in hit - så nu åker vi och slänger den här bara. Vi får väl ha ett naket golv. Golvet får väl gå med rumpan bar bara. Punkt. Slut.

Sedan dök det upp ett ljus i skallen. A bulb-moment: Tänk om vi skulle prova mattan som har stått inplastad, kemtvättad och klar för användning i förrådet i snart tio år? Mattan vi ärvde av de käraste (svär)föräldrarna. Mattan som låg i "vårt rum". Det morgonvarma, lilla gästrummet på övervåningen. Med utsikt över den lilla gatan. Där Pelle och hans husse så gärna rastade varandra. 

Den passade ju perfekt! Nu måste vi bara fixa den upptrasade mattkanten. För skälet till att mattan stått kvar så länge i förrådet är att den gick upp i limningen när den tvättades. Och sedan blev den bara stående där i väntan på åtgärd. Nu måste vi ta tag i det, annars har vi snart ingen matta kvar...

:)
/helena

ps Förortståget. Så heter målningen som Ragnar Lindéns text står under. Den är makalöst cool. Naiv, på det där skönaste av alla vis. De står där i tåget. Raka i ryggen. Med ögonen någon annan stans. Kvinnan med det lilla, lilla barnet i famnen. Mannen som läser något. Den svart-på-vitt-slipsade mannen. En prickig hund. En kroknäbbad fågel i en bur. Och många fler. De står där i det trånga tåget, medan den vackra viken passerar utanför fönstren.

Hästskon. Och Kopparbunken. Så heter de två bilderna här ovan. Och jag tänker att midsommarbukettens blommor blir som allra vackrast när de får ett stänk av patina runt sina fötter.