Bläddrade framåt i almanackan och konstaterade att favorithelg nummer ett - påsken - fortfarande är en bra bit bort. Men vad gör väl det? Inget - eller ingen - kan ju hindra en från att låta vintage-tuppen gala lite hest ändå. Liksom tala om för oss; att allt det gula snart är på gång. Snart är ett rätt relativt begrepp, som ni vet.
Vi använder sällan, för att inte säga aldrig, äggkoppar här hemma. Vilket är synd, för det finns så många fina. De här har ingen ålder att tala om, men de känns ändå som de varit med om en del. Lite feeling har de allt.
Blir inte av att ta fram äggkoppar bara, fast vi äter en hel del ägg. Synd, som sagt. Funkar bra som prydnad i alla fall.
Och det här skåpet då. Minns ni det? Skåpet som jag stal (!?!) eller räddade från att rosta upp helt, eller hur det nu var. Upphitte-skåpet. Nu har det kommit ordentligt på plats i köket.
Lite makabert känns det allt, med ett vapenskåp bland allt det lulliga, gulliga. Men det är väl så det ska vara. Det här är ett pensionerat skåp, det kommer aldrig mer att komma i närheten av något otäckt och våldsamt.
Tänkte först fixat till det lite, men jag älskar dess patina och att vi sätter en fredlig agenda för det, från och med nu! Det finns inga soldater mer/det finns inga gevär. Så det så. Åtminstone i fantasin och i vår ständigt lika levande, längtande framtidsdröm.
De enda skott som möjligtvis kan komma på fråga att komma i dess närhet i framtiden är blomskott. Än så länge är det bara strösaker i det. Blandat småskräp. Men jag tänker mig att det borde flytta in något riktigt mjukt i det. Eller något vacker och skört. Eller bara bra-att-ha-i-köket-saker.
Vet inte om det fanns någon röd tråd i det här inlägget egentligen, men en gul tråd finns det definitivt. Vi går mot gulare tider, mina vänner! Långsamt, men säkert.
<3
/helena
ps Och det vårigaste vykortet har kommit fram - Släpp fångarne loss, det är vår! Av bästa Tage Danielsson. Såg ni det skymta, kortet, där uppe på skåpet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar