- Herregud, hur många tändsticksaskar har människan egentligen? Hörde jag någon fråga det? Jo, vi har väldigt många tändsticksaskar. Det är nämligen en typisk sådan sak som man kan hitta second hand. En sak som kan verka helt obetydlig, men som ju är jättebra att ha.
Vi ropade in någons hela tändsticksasksamling en gång för några år sedan, tror det var en hel hink full med diverse olika sorters förpackningar. Vissa roliga och ovanliga, andra mer vanliga. I vilket fall som helst behöver vi nog aldrig mer köpa några tändstickor, känns som att vi har för en hel life-time. Eller två.
Annars då? Jo, helgen var lugn och skön. Bara vinden som hade bråttom igen. Vi spelade Pentago och en del andra analoga spel. Ett slags luffarschack där man som vanligt vinner om man först får fem i rad. Men här gäller det inte bara att tänka endimensionellt, här lägger man inte bara ut sin kula och turen går vidare till den andre spelaren, här vrider man också. Spelplanen består av fyra mindre - vridbara - spelplaner. Och jag tycker det är så klurigt - och jobbigt för nacken - att förstå hur det hela blir när en fjärdedel av planen vänds i nittio grader efter varje drag. Men kul är det. Särskilt när man vinner. Och den här gången vann jag (var givetvis tvungen att fota av den gången när jag lyckades vinna med 6 i rad. Fotade förstås inte någon av alla de gånger som mannen vann... Hehe).
Idag har jag äntligen lagt sista fingret på den sista bilden i en serie bilder som jag borde blivit klar med för länge sedan, men det har hela tiden känts som att det har fattats något, men nu så. Och så skrev jag en liten stump också. Blev inget vidare, åtminstone inte som helhet. En strof eller två blev ändå okej, kanske ska vi avsluta med dem? Jo, det gör vi.
Sedan ska jag sno det där gamla bananskalet. Efter att mannen ätit upp den för min smak alldeles för övermogna bananen. Har säkert tipsat om det förut, men påminner igen om att insidan av ett bananskal funkar superbra att gnida mot smådammiga krukväxtblad. De blir som nya igen, nästan. Blanka och fina.
Nu ett par okej strofer ur en halvtaskig helhet:
Hon diskade upp kaffekoppen, slängde den tunna kappan över axlarna,och gick ut för att fråga pojken på cykeln om han möjligtvis mindes en gammal farbror som brukade sitta på gården om somrarna. Serena kände ett skriande behov av att få bekräftat att det som numera mest bestod av ett sprucket armbandsur och ett par väl igentejpade kartonger, hade varit en verklig människa av kött och blod.
Pojken kom inte ihåg någon annan farbror än sin egen morfar. Och Serena förstod att farbror var ett annorlunda begrepp i en sjuårings värld. Förmodligen var pojkens morfar inte mer än femtio-sextio år, som hon själv ungefär. Medan den farbror hon själv refererade till hade varit en bra bit över nittio, när han satt av sina tomma förmiddagar på den gröna innergården.
Hoppas er vecka börjat bra. Bättre än en halvtaskig berättelse.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar