Bland alla mer eller mindre avancerade hjärtformade recept där ute, vill jag blanda mig i. Jag som hellre förvarar tejp än något ätbart i snyggburken. Jag som, numera, sällan ställer till med något värre än något soppa-på-en-spikaktigt i matväg. Jag vill blanda mig i kärleksformulan genom att ge er just en enkel formula på något riktigt gott till kaffet. En suverän blandning. En mix av goda saker som blir ändå godare tillsammans.
Det började med att vi - mannen myten legenden och jag - både ville äta något nyttigt mellanmål och samtidigt var sugna på något litet sött till kaffet. Vi tog en titt i skåpen, för det här är ett typiskt man-tager-lite-vad-man-haver-hemma-recept. Sedan måste jag säga att det blir allra godast om man har exakt de här ingredienserna hemma som vi hade hemma:
- Naturell yoghurt - gärna en krämig sort, gärna serverad väl kyld - för glasskänsla
- Hallonsylt
- Snickers - i lagom stora crunchiga bitar
- Russin
- Maränger - även kallade marängtoppar
- Havrefras
Så himla gott!! Och superenkelt. Bara att blanda ihop i en lagom djup tallrik och njuta. Mellanmål och efterrätt. Sedan kan man ju modulera efter tycke och smak, lite mer nyttiga flingor och yoghurt om det ska vara mer som en riktig måltid, och tvärtom. Kanske något att bjuda kidsen på till smarrig ledig-frukost? En verklig energikick, om de behöver hjälp att stiga upp en ledig dag eller så, menar jag.
Maränger är förresten bästa grejen. Passar att blandas ner i det mesta. Eller varför inte bara ta en enstaka topp till kaffet? Mest socker och fluff förstås, men gott fluff!
<3
/helena
ps Och så var det det här med min blivande stå-upp-karriär då. Haha. Blir nog inget med det, men kul ändå att samla på sig lite material som skulle kunna komma ifråga att skoja om. Blir nog att jag väver in det i något av mitt skrivande istället, men ändå. Det var ju det här med potensmedel... Minns ni att jag tease:ade om det häromdagen? Jo. Lite lustigt hur ett naturläkemedelsföretag lyckas med bravaden att skicka ut adresserad reklam för potenshöjande medel exakt till mannens mycket stora och jämna födelsedag förra året. (Och sedan lyckades de skicka en andra gång precis när vi firade vår årsdag i januari...). Anyway. Tänkte att ni kids ville veta hur vi gamlingar har det. Här dyker det alltså upp reklam och ett test som kallas Adam i brevlådan på självaste bemärkelsedagen. Här följer några av de "gosiga" frågorna i testet, och mina stå-uppiga svar:
- Har du förlorat kroppslängd? Nej, men längden på mitt tålamod vad det gäller onödiga pappersmängder som skickas ut till någon som bara helt fridfullt vill orka pussa sin oäkta fru OCH blåsa ut alla ljusen på samma dag har definitivt blivit kortare. Mycket kortare nu.
- Känner du mindre glädje i livet? Nej, inte innan det här så kallade brevet dök upp. Nu känner jag mig bara ledsen. Särskilt över skogsskövlingen som måste till för att alla som fyller jämt ska kunna vara säkra på att få del av alla de här informativa och oumbärliga bladen.
- Är du ofta ledsen och/eller irriterad? Nej. Fast alltid när jag får den här typen av kärleksbrev. Där kan jag definitivt svara ett bestämt och, och ett lika bestämt eller.
- Somnar du efter middagen? Ja, gärna. Men nu ligger jag här klarvaken och kliar mig i håret - nej, det på huvudet! - och undrar vad lilla jag har gjort för att förtjäna ett så kungligt och omtänksamt födelsedagsbrev.
Nej, hör ni, vi måste ju bara prata om tjuvar också. De här som stal kuddar... Hur tänkte de? Var de - också - gamla och behövde sova middag? Eller var de bara långt ifrån hemma och hade hemlängtan och saknade sin favvokudde jättejättemycket och var bredda att sniffa sig igenom ett helt kuddlager för att hitta just den som hade deras speciella doft? Den som påminde lite om mamma och nybakade kanelbullar? Och Kuddkrig!!! Haha. Jodå. Fina kuddar var det visst också. Tjuvar med koll på hur man lägger ner huvudet på bästa sätt minsann. Synd att de togs av polisen, nu får de kanske sova på ett ställe där de verkligen hade behövt alla de där kuddarna...
Och så tjuvarna jag läste om i förra veckan. De som hade brutit sig in i en lastbil och plockat ut en kartong av lasten. Kartongen stod kvar på marken utanför lastbilen. Visserligen uppbruten, men kvarlämnad. Lämnad åt sitt öde. Här hade de gjort sig omaket att ta sig in på förbjudet territorium och varit modiga nog att plocka med sig en kartong och så innehöll den....trumvirvel...bakplåtspapper! Haha. Fatta minen på dessa gangsters... Öh, vad händer här? Vi kan ju inte ens baka scones liksom. Fast visst var det något med att göra en deg...som sedan skulle in i ugnen. Haha. Och vi som hoppades, öh, att kartongerna skulle vara fulla med, öh, deg.
Klantiga tjuvar måste vara något av det tacksammaste ämnet för en stå-upp-komiker som vill prova de komiska vingarna, tänker jag. Det är väl där jag får börja. Känns taskigt att skämta om att hörselskadade inte hör elbilar. Men erkänn att det är lite kul att de inte hör billjud. Alltså det är ju inte kul i sig, det kan ju bli riktigt farligt. Men hur är det med biljud då? Hör de det? Eller får de helt enkelt vara beredda på att bli väldigt förvånade om de plötsligt bara får en stor insekt i saftglaset. Plums, bara (fast de hör ju inte plumset heller förstås...). Som från ingenstans. Hihi. Nej, det känns för taskigt. Jag är nog alldeles för snäll för att kunna göra någon riktigt bra stå-upp-karriär, är jag rädd. Men tack för att NI lyssnade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar