Inte bara för de vackra ögonbrynens skull

Nä, det är inte för att jag tyckte att den där filmen var såå bra. Visst var den bra, men inte såå bra. Och att Russel Crowe aldrig har tillhört mina absoluta favoritskådisar, det vet ni. Även om jag blev mycket positivt överraskad här. Jennifer Connelly å andra sidan har ända sedan The Rocketeer varit en aktris som har imponerat på alla vis. Såå många fina gestaltningar hon har gjort! Som här! För att inte tala om här! Och denna! har ni väl inte missat?! Där Kate Winslet spelar en underbar huvudroll.

Så visst skulle det kunnat vara för hennes skull - som den där nu 10-åriga planschen fortfarande står i vårt vardagsrum. Fast det är det inte. För jag hade nog gärna bytt till
K-PAX (under en lång tid jobbade mannen på ett ställe där det fanns filmaffischer lätttillgängliga!:) eller någon av mina andra högre avhållna historier om, ja om det inte varit för datumet. De där siffrorna som står längst ner till vänster. Release på VHS (bara en sådan sak!) och DVD 11 september. 2001.


Så kanske är det dags att släppa den nu. Bilden på A beautiful mind. Kanske. Kanske står den fortfarande kvar år 2021. Den elfte september. Kanske.


vi hörs.
:)
/helena




ps. Det där lilla förrädiska ordet snart lovar jag definitivt att passa mig för i framtiden. Min tid här inne i ettornas och nollornas värld har tyvärr krympt en aning. Vi har fått lite ändrade omständigheter här hemma i höst, som jag tror och hoppas ska bli bra. Men ni vet hur det är när förändringens vindar blåser. De tenderar att blåsa bort tid - extra fort. Men snart, snart (oops...) tror jag att tiden växer sig bloggstor igen. Då kommer ord och bild och surftid att hösthagla in. Nåja. Kanske redan imorgon. Kanske. Kanske är ett ganska bra ord ändå. Visste ni förresten att Jennifer Connellys och Paul Bettanys son heter Stellan? Jodå, efter han Skarsgård minsann.

Jodå, jag lever...

...även om jag passerade paradiset idag i min jakt på höstinspiration. Jodå, jag fann den. Inspirationen! Förhoppningsvis ska den hitta sin väg in hit. Kanske redan imorgon? Den som lever får se. Jodå.

Jodå. Paradiset tur och retur, på bara ett par timmar. Ingen dålig start på helgen!



så hörs vi, vågar jag nämna ordet snart? Jodå, det gör jag. Snart!
:)
/helena

En nära vän!

Verksamhet

Katten är ett intressant djur.
Varje verksamhet som försiggår
önskar den betrakta och förstå.
Mången vanlig arbetsprocedur
vilken tillhör hushållets bestyr
följer katten noga ur sin vrå.
När man lagar mat och när man syr,
stryker tvätt och spik i väggen slår
ser den på och verkar mycket nöjd.
"Utmärkt" säger blicken. "Knoga på."
För att göra något mer än så
synes katten inte vara böjd.
Ett moraliskt stöd är vad man får,
på sin höjd.

/Kajenn. Aka: Caj Lundgren
ur:Någonstans väntar en katt
en antologi om katter
sammanställd av Solveig Nellinge
En bok för alla AB 1999



För ett par veckor sedan fyllde en av mina allra bästa vänner 16 människoår! En dag ska jag skriva ner något fint och berätta om alla gemensamma år och händelser och allt gosandet! Men idag får Kajenn hjälpa oss med orden. Med den äran! Ja, och ha den äran i efterskott, du lilla lurviga kompis!


vi hörs
:)
/helena

ps Okej då, vi tar en till, en till liten strof av samme Kajenn (ur samma bok, se ovan)

Spörsmål

Ofta ligger katten där och tänker.
Tänker den på något som den minns?
Inget tydligt svar i ögat blänker.

Är det bilden av sig själv som finns
under ögats djup där ljuset dränker
sig i dunkel bak dess gröna lins?

Eller är det så att den försänker
sig i någon obekant provins
som en mycket hemlig kunskap skänker?

Ingen säker visshet nånsin vinns
om ens katten vet vad katten tänker.

Mitt skrivbord - en savann

Även om jag inte tillhör en av dem som gråter blod över att sommaren snart är slut... så ska jag ändå villigt erkänna att det finns finheter inbyggda även i den varmare årstiden. Som det här med ljuset.

Det där gassandet från en klarblå himmel, noll skuggande molnkompisar i sikte och en termometer som vägrar sänka sitt kvicksilver under 27-28 Celsius eller så, det ljuset menar jag inte!

Ljuset jag pratar om är av en mycket finkalibrigare sort, nästan försynt. Det smyger fram, vågar nästan inte komma in genom fönstret utan att knacka på. Slinker försiktigt in mellan en smal springa i persiennerna, först efter att ha frågat det frodiga lövverket utanför om lov. Om det verkligen får sila sina strålar genom dess täta grenar.

Det ljuset får mig på fall varje gång! Det visar sig oftast bara en kort stund i taget. Vid en speciell tidpunkt på dygnet. Det har lite kontinentala vanor. Fint ljus kommer sent! De loja, ljumma, lite slöa strålarna låter sig inte skyndas på. De kommer när de kommer. Så är det bara och så får det vara.

Älskar de där minuterna när det blyga ljuset kommer och hälsar på. Vissa dagar när vädret har vägrat skingra orosmolnen kommer solen liksom på oväntat besök. Och visst kan det hända att jag bjuder -  mig själv -  på en kopp kaffe, samtidigt som jag ser ljuset strila, stråla, sila och spela. Hoppas att hösten bjuder på mörkermotstånd och låter min kvällspigga vän komma in till mig och leka, ännu en stund eller två.

Nu när vi slutat se på året ur lejonets perspektiv och det istället har hunnit bli jungfruns tur att tyda tidtabellen, passar det kära kattdjursparet på... Här på mitt skrivbord! Se så de nafsar och nojsar i de värmande sensommarsolsträngarna.

"Lejon" heter konstverket, kort och gott. Det är Bror Hjort som har stått bakom penseln. Under sin tid i Paris tecknade han ofta av lejonen i Jardin des Plantes. " I den här lilla akvarellen från 1952 har han för ovanlighetens skull fört in sina lejon i ett drömt exotiskt landskap, fyllt av de mjuka svärdsliljeplantor som Bror Hjorth älskar att måla".

Så står det i mappen med tryckta bilder. Folket i bilds konstmappar. Stockholm 1956. FOLKET I BILDS FÖRLAG i samarbete med Riksförbundet för bildande konst, Folkrörelsernas konstfrämjande, Föreningen konst i skolan och FIB:s Konstklubb!

Blev så lycklig när jag hittade den här mappen och ett par till, på auktion, i en låda som ingen verkade lägga särskilt mycket märke till! Därför kostade den heller nästan ingenting. Folkbildande konst, det ni! Så varför inte ett par "konstrundor" på evigakvinnor i höst? Vad säger ni? Hot or not? Hot, hot, hot! Säger jag.

"Med mästerlig behärskning utan varje spår av spändhet har han flätat ihop sina älskade lejon..." Står det vidare i beskrivningen av akvarellen. Och man kan inte annat än att hålla med. Det känns som att en mycket kärleksfull pensel har svept fram över duken och nedtecknat de vilda kattdjurens särartade särdrag.


Hoppas att ni blev lika inspirerade av bilden... som jag.


 :)
/helena

ps Om någon blev väldigt nyfiken på konstnären i fråga så hittar ni fin information HÄR! på Bror Hjorts Hus hemsida. Han är kanske, annars, mest känd för sina träsniderier och skulpturer. 2006 såldes ett av Bror H:s konstverk för en rekordstOOOr summa pengar! Läs gärna lite mer om det HÄR! Men det är en annan historia. Tänkte att en speleman, i alla fall, skulle få avsluta med en trudelutt. En stum trudelutt. Stum av beundran för Hjorts naiva skicklighet är jag.

Färgförföljd

 Den här lilla fågeln är en kär vän, där den står i sovrummet. Av Marc Chagall.

Är det här höstens färg? Det känns i alla fall som att jag ser den överallt. T o m på apotekstidningen och det lokala graffitielskåpet.

Kanske är det just min färg i höst? Av några (rutiga och) randiga skäl, som jag och mina byxor inte har tänkt på.

Fin är den i alla fall. Färgen som vet var jag bor.

F som i Fredag! och Första timmarna på helgen!

:)

/helena

ps Nä, jag kommer inte på något. Men håll utkik - många bilder är på väg in här under helgen. Håll bara tummarna att hälsan och de goda bildinläggsprogramgudarna står mig bi. Bi som i bi-lder.

Kom då kissekatten, så går vi!

Precis så lockade och pockade jag på den lilla missen, igår på auktionen. Tydligen är den avlad här i vårt långa land, för på den nästan helt avskavda etiketten kan man skönja ett svagt; Made in Sweden. Och jodå, den ville visst följa med mig hem! För bara en enda Selma (får passa på att kalla tjugorna så innan de byts ut:) fick den lilla vasen en ny adress. Förhoppningsvis är den rumsren...

Jag är så svag för sådana här små charmiga gravyrer. Det vet ni som följer med mig lite grann. Nu har alla i min lilla familj en var, skulle man kanske kunna säga. För det Här! är så klart jag -  på pricken! Hm. Och Här! hittar ni Mannen upp i dagen, så när som på ett par skäggstrån då...

-Jaha, och vad ska du ha den till? Frågade mannen något oförsynt, när jag stolt visade upp mitt nya lilla husdjur. -Ska du servera (den andra) katten mat ur den då? Vilket oförskämt förslag! -Det är ju en sån söt liten vas, försökte jag. -Inte om du häller kattmat i den, kontrade han. Vilken fräckhet! Särskilt mot katten.

Men han är förlåten, mannen. För idag lånar jag en av hans strofer igen. Några rader som jag tycker mycket om. Hoppas att ni också gör det.

jag tar min kvällspromenad
i nya kvarter
grå katters mörker har
sänkt sig ner på
brevlådenivå
radhusens fönster öppnar sina
ögonlock
tittar ut men
låter oss se in desto mer - i vardagsljuset
Clawfinger i lurarna
manar på stegen aningen
hastigare
"such a wonderful world
wonderful
wonderful
wonderful"
viker av från gångbanan
ut på Östra Parkgatans trottoar
för att i nästa moment se in
genom köksfönstret i
hörnhuset
där står hon
lurar över öronen
diskmedelskum upp till
armbågar
gungandes precis i takt
till nästa låt
"sad to see your
sad to see your sorrow"
jag stannar till
precis för att se
henne vända sig
åt mitt håll
precis för att se henne se
troligen
sig själv i fönstret
precis för att se hennes
läppar
röra sig
precis till
andra versen
som precis överröstar
bilen som startar upp
på
uppfarten
till nästa hus
jag tar några steg
igen för att se
i vardagsrummet
där sitter han
i vita ljuset
Aschberg fladdrar
förbi kommenterandes
något hos grannen
så jag går vidare
i avgasångorna
från den gamla Saaben därframme

och jag är varken
döv
stum eller
blind

/mannen 




så hörs vi, när jag har hunnit baka lite och äta tårta,
tillsammans med den något äldre mannen.
:)
/helena



ps Hoppas att det gick bra att läsa "de stulna raderna ovan", egentligen kommer de kanske ännu mera till sin rätt framförda på scen. Poesi på scen. Estradpoesi!

Som natt & dag

Om man skulle sitta från morgon till kväll i våran soffa. Jag sa om. Då skulle man ha ungefär den här utsikten.

Jag tycker så mycket om mina gamla teaklampfötter!

Tycker det känns som ett fint giftermål, ja, mellan Herr Teaklampfot och den något (läs mycket:) yngre fru Läckerlampskärm! Han med sin stilrena klassiska form. Längst ner ser det nästan ut som att han har en fotlänk i guld. Lite bling-bling måste väl även en "karl" med ett par extra år på nacken få ha?

Den unga frun med den "lilla svarta"! Ett och annat ögonbryn höjdes nog på detta bröllop, när hon valsade in i ett svart lackat fodral, med lite ödleskinnskänsla. Oh, la, la.

Ja, vad kan man säga annat än - a match made in inredningsheaven!? Lampfötterna köpte jag för en del år sedan i den lokala antik & kuriosaaffären, som låg här på ett torg helt nära mig, tror jag nämnt tidigare att den, tyvärr, har upphört att existera. Utom i mitt minne. Och bland alla fina second hand-saker jag köpte med mig därifrån. Som exempelvis nämnde Herr Teaklampfot. Ja, och hans bror.

Dubbelbröllop!

Fru Läckerlampskärm och hennes syster köpte jag här! för ganska många år sedan nu. Så något sådant finns nog inte kvar. Men en hel del andra sköna ting såklart. Kika gärna in här på Betty's en sväng.



så hörs vi snart.
:)
/helena




ps Om det nu skulle vara så att man skulle vända sig åt andra hållet, där i soffan, så kan det ju hända att man får syn på någonting i den här stilen:

En välbekant flagga. En glad silvermedljör! Friidrott natt och dag. VM i Daegu! I ett soffhörn nära mig! Heja!