Så och skörda och så

Slå rot

Sätta bo

Komma hem

Hitta hem

Hem till solen

I skyn

Skyndar

Få D-vitamin 

Och fräknar 

Vem räknar? 

Varv på varv

På larv på larv på

Larvfötter

Skaföttes

Vad ska fötter göra då?

Om inte så? 

Så va?

Sova

Inte nu va?

Bara undrar

Som man sår

Sommarens sår

Men inget skoskav

Barfotabarn 

Bara fota glada barn

Fast i tillvarons glättiga garn

Bara lår

Bara ben

Bara vara

Leva livet

Sommarlivet

Ta stora sommarklivet

Bada

Naken

I "laken"

I sjön alltså

För kallt

För allt 

För extra allt

Framförallt

Doppa tån

Dra tillbaks

Retirera in i ullstrumporna

Lära sig simma

Lära sig att allt inte måste rimma

Visste du att senast inte är det senaste ordet som börjar på sen?

På modet

Våga

Vara

Bara

Måste hinna

Skalda

Lusläsa SAOB 

Få tid

Skaldegåva

Skaldekonst

Skaldinna

Skaldisk

Skaldjur

Skaldekost

Lade jag till själv 

Lagade du till mig

Skalenlig(t)

Skalgrusbank 

(anhopning av skal och skalfragment från vattenlevande djur)

Skalhus 

Skalm

Skalmeja

Skalpotatis

Sätta sin första

Skalv eller skalär

Ska lära mig

Mera

Mycket mera

Och mindre

Mycket mindre

Sediment

Sedermera

Inte nödvändigtvis i den ordningen

I den oordningen

Luspank

Går in på lusbank

Sedelära

Om sedellära

Om jag - och du med, det vet jag - hade alla pengar i världen så skulle jag ge dem till dem som behövde dem bättre

Och bättre 

Dag för dag

Och ögonaböj

Det är bättre

Så

Ge bort dem bara

Och få tillbaks med råge

Och rik

Rimmar på panik

Men

Skit i det

Gå vidare

Mycket vidare

Bli semipermiabel

Efter senator och sendrag kommer senegales

Det kan ni väl ändå förstå?

Eller?

Sengångaren kommer senare

Senhösten ännu senare

 

Lära sig gå

Lära sig förstå

För första gången

Hålla rädslan stången 

Bli stångad

Bli förbigången

Bli fängslad

Fångad

Av en sommarvind 

Leka

Med orden

Bli tagen

På orden

På sängen

Duka nattygsborden

Trädgårdsborden

Duka av igen 

Snava igen

Stava ijen

Bli snuvad

På meningen

Skruvad 

Tillspetsad

Inetsad

Ruvad

Lägga ägg

I någons mustasch

Ångra allt

Deleta 

Börja

Om

Och om igen

Slå rot

Under någons bara fot

Under någons underbara fot

Fo(r)tsättning följer

Fotisättning följer

Men följ inte mig

Jag är också vilse

I pannkakan

I pannan

I vattenkannan

I pallet

I livsintervallet

I 

I

I

I-landsproblem 

Inga problem

No problemo

No parking

Nostradamus

Nästa damernas? 

Jaförfanus!

Slut?

Betyder något annat på ett annat språk...

Men jag vill inte ha något bråk

Orkar inte dividera

 Rådbråka

Rådfråga

Sluta aldrig fråga

Fiska

Fika

 

Var nyfiken

Och gammalfiken 

Kreativ

Slutar på iv

Precis som liv

Och börjar på nytt

Kreativitet dödade inte katten

Eller matten

Eller den ljusa natten

Sommaren går bara LIVE

Alive

A life

Ett liv

Så

Sluta gnälla

Ska bara be att få beställa

Ett liv till

Så

Går det inte till 

Om du inte tror på återfödelse

Så

Tro på pånyttfödelse

Harm

Rimmar illa på karma

Bada

I flödet

I viken

I vaken

Var vaken

Klarvaken

Men bli aldrig färdig

Slut

Betyder aldrig bara slut

Det betyder början också

Så så lite

Då och då

Och skörda och så 

<3

/helena

Ett slags ps.

Till Mannen.

Inte för att han behöver det.

Eller några goda råd.

De har han själv råd med.

Bara ändå. 

Bara för att.

För att han är han.

Och jag är jag.

Och vi är vi.

Vi kan väl kalla det en för tidig namnsdagspresent? 

För tidig?

Hm. 

Kan någon eller något någonsin vara det? 

Egentligen? 

På riktigt?

Puss?

Puss!

Storebror ser dig

Dricker C-vitamin ur snygg-glas. Norpar en banan i farten. Funderar på att öppna påsen med saltlakrits. Det stramar i halsen. Tänder ljus mitt på dagen. Myser och försöker samtidigt få något vettigt gjort. Utanför hänger regnet i luften och det ser kallt ut fast det egentligen är ganska varmt. 

Gör en provisorisk 17:e maj-installation på köksbordet. Norsk drottning med de klassiska pärlorna runt halsen, blått ljus och pelargonen som fick följa med hem från ICA igår. Med lite fantasi bildar de de norska färgerna. Läser i tidningen om hur mycket bättre "allt" är i vårt lilla kaxiga grannland - högre löner och oljan och allt det där. Man kanske skulle flytta?

Tänker på uttrycket "Storebror ser dig". Tänker på hur allt hänger på betoning och intention. Om någon verkligen ser en kan det ju betyda att man betyder något extra för denne någon. Storebror ser DIG. Kan ju tyda på äkta kärlek mer än konspiratorisk övervakning, menar jag.

Som två skumharar i en extraprispåse. Ser likadana ut på långt håll, men inte på nära. Båda hopp-as på ett fortsatt respektfullt grannförhållande. Om någon av dem inte har oturen att bli uppäten alltså. 

:)
/helena

Sagan om ingenting

"Don't you hate 'to be continueds' on TV?

It's horrible when you sense the 'to be continued' coming, you know.

You're watching the show. You're into the story. There's like five minutes left, and you realize: 'Hey, they can't make it. Timmy's still stuck in the cave. There's no way they wrap this up in five minutes.'

I mean, the whole reason you watch a TV-show is because it ends. If I wanted a long boring story with no point to it, I have my life.

A comedian can't do that, see? I can't go; 'A man walks into a bar with a pig under his arm. Can you come back next week?' "

/från Seinfeld,
säsong fyra,
ur avsnittet The Wallet
 
Kunde inte låta bli att skriva av stå upp-monologen som Jerry håller i slutet av det här avsnittet. Skrattar så jag tjuter åt If I wanted a long boring story with no point to it...

Och så slår det mig, vilket tidsdokument just den här reflektionen är. Alltså reflektionen över att behöva vänta på en fortsättning. Eller på nästa avsnitt. Då, för ungefär tjugofem år sedan, var det helt normalt, en helt normal reaktion, en helt normal frustration. Idag behöver nästan ingen vänta på nästan någonting någonsin. "Allt nu" är ju ett av vår tids mest använda ledord/slagord. Och jag ska inte säga att det var bättre förr, för det vet vi som har några fler år på nacken att det generellt inte var. Men. Här kommer men:et, förstås. Jag tror inte det var så dumt att behöva vänta på något gott ibland. Någon gång då och då, menar jag. Som till exempel på nästa avsnitt av Seinfeld.

:)
/helena

ps Vi behöver inte vänta. Inte ens till en rainy day. Eller evening. Mannen har hittat ytterligare en DVD-box full med ingenting. Ni vet, serien som påstår att den inte handlar om någonting. The TV-show about nothing. Tänk ändå - att ingenting kan vara så kul!

Vår. Garderob.

Det viktigaste när man köper kläder second hand tycker jag är att inte fixera sig. Inte fixera sig vid något förutbestämt. Inte bestämma sig i förväg för att den och den storleken ska jag ha, eller för att bara titta på damkläder om man är...eh...dam eller vice versa om man är man (och det är man ju, som mannen brukar säga).

Titta förutsättningslöst, det är mitt bästa tips. Oftast räcker det att måtta, har man någotsånär bra ögonmått och koll på sin egen kropps kurvor och linjer, så går det bra att måtta lite. Visst har det hänt att jag har kommit hem med kläder som inte passat alls, när gädjekalkyleringen har blivit för stor - eller för liten - men för det mesta passar det jag höftar hem ganska bra. För det där med att prova i affärer tycker jag är rysligt. Finns inget rysligare än att prova kläder i provrum. Mycket bättre att prova hemma i lugn och ro och mysbelysning och med rätt tillbehör. Dessutom vill jag gärna testa "det nya" tillsammans med något plagg som redan hänger i garderoben. 

I min garderob hänger det därför - på grund av att jag försöker ha ett helt öppet sinne när jag skannar av second handaffärernas klädavdelningar - kläder av alla de slag. Herrkläder, damkläder, tantkläder och tjejkläder i en enda salig blandning. I en massa olika storlekar. För tänk på att ett plagg som egentligen ska vara tajt på en större kropp kan bli smal(l)isens bästa svängrumsplagg och tvärtom. 

Likadant ser det ut i mannens garderob, för han tycker det är himla skönt om jag tar på mig huvudansvaret för inköpen av hans outfits också. Till honom är det ännu lättare att måtta rätt, för hans kropp känner jag ju in i minsta detalj...

:)
/helena

ps Den grågröna, fodrade, fuskmockajackan köpte jag hos Röda Korset. Tror den kostade ungefär fem kronor. Jo, jag lovar. De hade någon slags rensning för ett tag sedan, inför att vårsäsongen skulle börja. Då fick man fylla så mycket kläder man kunde i en kasse, för bara tjugofem kronor. Himla skön är den också. Och den gick att tvätta i maskin utan problem.

pps Men. Säger säkert någon nu. Vad göra om "årgångskläderna" inte passar när man kommer hem med dem helt oprovade? Vad gör man då då, undrar någon. Skänker tillbaka dem! Föreslår jag. I alla fall om de var väldigt prisvärda.

Ett litet stycke på vägen

Hallå, vänner.

Har inget nytt att rapportera, egentligen. Inget gammalt heller. Inte köpt något kul eller bra eller praktiskt eller opraktiskt. Inte fotat något. Inte gjort något särskilt skoj. Inget särskilt trist heller, men ändå. Bara jobbat på med mitt skrivande. Så då tänkte jag att ni kanske kunde få ta del av det i alla fall. Kanske något litet stycke om Leka och Snällisen igen? Eller blir det för enformigt med många "barnsliga" saker på rad? Ska vi ta något seriösare, lite tyngre, mer fullvuxet så att säga? Något fullvuxet flummigt? Eller lite av varje kanske? Hm. Tror vi tar ett kort stycke ur berättelsen om Leka och Snällisen först, ja så bestämmer vi. Sedan får vi se.

Alla dagar är lika, tänker Leka. Alla dagar kommer och går. Och går och kommer. Alla dagar består av saker som någon annan, någon vuxen, har bestämt att man måste göra. -Gå ut med soporna. -Borsta tänderna. -Nu får du allt sluta läsa och släcka för natten. I värsta fall har alla sakerna som någon tvingar en att utföra ett stort och argt utropstecken efter sig.

Med Snällisen var det annorlunda. -Äsch, jag är väl inte så annorlunda, sa han och kliade sig i sin mjälliga hårbotten. -Jag är bara lite mer flexibel, vet att saker kan ta mer tid än man först tror. Att hjärnan kan behöva lite extra andrum för att fungera bra. Och att tvinga någon att släcka lampan när allt är som mest spännande, det skulle jag aldrig göra. Det skulle jag aldrig kunna göra. Det går liksom emot alla mina principer. Sa han. Och var därmed tvungen att erkänna; att lite annorlunda än de flesta vuxna var han nog trots allt. Lite annorlunda än mamma och pappa i alla fall. Det var kanske därför som hon gillade honom så mycket. Det var nog därför som hon saknade honom så mycket.

Ett litet stycke, som sagt. Nu något annat.

Dagarna.
Nätterna.
Fjärilarna.
Ibland flyger de.
Ibland stannar de.
Sover över.
Ligger överst i tankarna.
Håller låda.
Håller en vaken.
Flyger igen.
Övar starter.
Över dina tankebanor.
Landar.
Tungt.
Ingen tror att en fjäril kan landa tungt.
Men det är fel.
Fel fel fel.
Feltänkt.
Fjärilen kan lägga i en annan växel och landa var den vill.
Hur den vill.
Sätta sig och klia.
Sätta sig i amygdala.
I cortex.
I limbiska systemet.
Eller i skjortärmen.
En fjäril i skjortärmen kan vara bättre än ett äss där.
Mycket bättre.
Mycket mycket bättre.
Och så flyger den igen.
Laddar batterierna och flyger.
Över dagarna.
Över nätterna.
Övar landning.
Avancerad landning.
På din topp.
I ditt hår.
Flyger in över tinningen och landar där.
Mjukt.
Bestämmer sig för att sova över.
Sova överst.
Flackar med vingarna.
Mot dina drömmar.
Flaxar i dina tankar.
Baxnar när den ser insidan.
Lyfter igen.
Lyfter dig.
Och dina drömmar.
Långt långt över de högsta topparna.
Nätterna. Och dagarna.
Fjärilen.
Glöm inte den.
Glöm inte att släppa ut den ibland.
Låt den lyfta dig.
Mot rymden.
Eller bara hålla dig sällskap en stund innan du somnar.
I gränslandet.
Den bor där.

<3
/helena

Det är mycket mer än ni tror, som rimmar på snor.

Tog på mig mina bästa skor,
lämnade vårt lilla småtrassliga hemmakontor.

Åkte ut i staden,
där små skatter och kulturen bor.

Såg gröna blad i sitt skiraste flor
och en och annan småsvärande, varukånkande mor.

Småkallt och småblåsigt överallt (utom inomhus),
så det ur näsan en stadig rännil snor konstant rann.

Efter ett bra tag - bra, ja! -
jag hemåt igen for.

Om ni inte alls på denna korta historia tror,
får ni kanske ett svar - falsk eller sann -
nästa gång ni hit in glor!

:)
/helena

ps Bläddrade en god stund i en älskad bok i bokhyllan: Ja må de leva! Barnens bokkalender. Av Harriet Alfons och Margot Henrikson. Berghs förlag. 1991. (Fanns förresten ett par fina ex. att beställa från Bokbörsen när jag senast kollade). Däri finns så mycket att inspireras av. Bara bilden på framsida gör mig glad: ur Blomsterfesten i täppan av Elsa Beskow, 1914.

En massa kända illustrationer och textcitat fyller kalendersidorna, där det förstås också finns plats att skriva in egna dagar och händelser och ord. Annars är boken full av speciella födelsedagar och namnsdagar. Födelsedagar som vi alltid vill fira och minnas, på de många som skrivit och "ritat" för barn genom tiderna. Och namnsdagar som uppmärksammas en aning extra, på våra mest älskade bokfigurer.

Idag till exempel, har en av min tidiga tonårstids mesta, bästa författare födelsedag: Hans-Eric Hellberg. Igår Mats Wahl. Firar namnsdag imorgon gör Astrids (och Ilon Wiklands) Lotta. Hon som bor på Bråkmakargatan och visst kan cykla, ni vet. På lördag är det Linnea.

Läste ett så fint stycke ur Linnea i målarens trädgård av Christina Björk och Lena Anderson (1985) alldeles nyss: "Man fick gå in i skära huset och titta på Monets sovrum (men inte barnens) och gamla ateljén och gula matsalen. Bäst var det blå köket. En av stolarna var nog gjord för barn. Jag provsatt i smyg. Inomhus fick man inte fotografera, men som tur var fanns alla rummen på vykort. ... ... Nu ska vi gå ner till näckrosdammen. Puss från Linnea + katt."

Livspusslet

Här sitter jag och funderar. På de stora livsfrågorna, som om rätt låtar gick vidare. Vi röstade riktigt feministiskt. På Finland, som hade en riktigt avancerad låt och den bästa sångerskan, enligt oss. Och på unga, lovande, belgiska Blanche. Tror den suggestiva stämningen i City Lights föll många på läppen. Sedan var ju portugisen bara urgullig. Sjöng på sitt vackra språk, och så var det hans syster som hade skrivit den subtila, nedtonade, jazziga sången.

Unnade mig en riktig retrofika: Kaffe i fin kopp och en skiva sockerkaka till. Var bara tvungen att plocka ut en tupp ur rumpan först... Påskens rester kan hamna lite här och var innan de åker in i påsklådan igen, uppenbarligen.

Hur mycket eviga kvinnor kan livet bli egentligen? Är en fråga jag ställer mig. Inte för att jag funderar på att stänga ner här inne, inte just idag i alla fall, utan för att jag skattar min lyckliga stjärna för att jag bor intill en väg som leder upp till en skola. Ser de små, och halvsmå, gå dit på morgonen. Med stress i stegen. Ser dem släntra hem samma väg på eftermiddagen, om de inte tar omvägen via lekplatsen först. Fördelar, mina vänner, med att jobba mycket hemifrån.

I morse till exempel, såg jag något av det finaste jag någonsin sett. Flicka i keps. Flicka med långt hår i svart keps och uppknäppt vårjacka vänder sig mot våra fönster och dansar. Som i en spegel dansar hon. I ena handen håller hon en ihopsnörad tygpåse, på ryggen vaggar ryggsäcken fram och tillbaka i takt med stegen. Move, move, move, move! Och mina smilband rör sig i samma takt. Underbart! Sedan går hon vidare. Och jag med. Men minnet av det svängande håret under kepsen stannar kvar. Kanske för alltid.

Annars? Jodå. Semifinal i Kulturfrågan kontrapunkt i kväll då. Och jag tycker att ni som har missat det ska se ikapp innan finalen. Om ni är det minsta intresserade av kultur ska ni se det, tycker jag. Vissa program har jag inte kunnat ett dugg, andra har jag förvånat mig själv med oanade kunskaper. Visst, konst kan jag en del om. Och en del om litteratur, även om jag läst alldeles för få klassiska böcker i mitt liv. Men att jag kände igen så pass många klassiska musikstycken, det visste jag inte. Sedan är det ju en helt annan sak om man kan placera rätt verk med rätt kompositör. Och i rätt tid.

När jag tittar på vårt gamla drickamålade köksbord med alla sina livsfläckar, tänker jag på orden jag nyss läste i en inredningstidning: "Låt ting åldras och uppskatta dem ändå." Jag säger därför, just därför. Låt ting åldras och uppskatta dem just därför. Sedan är det förstås en helt annan sak när sakerna går sönder av slarv, klantighet eller dålig kvalitet. Som hörlurarna häromdagen, de tålde kanske inte så högt ljud, hehe, ville kanske varna mig för att skada öronen. Därför föll de ner i två delar i handen. Kanske.

Hinner inte mer nu, måste försöka lägga några fler bitar på plats innan solen går ner. Bara en fråga till: Hur gör de som alltid verkar få allt att ligga på rätt plats? Själv vet jag inte ens om jag har rätt antal bitar. Måste ofta böja och bända - i värsta fall såga (nej, inte bokstavligen) - för att bitarna ska passa i varandra.

Livspussel. Tycker bara om en enda sak med det ordet - att det ingår en puss i det.

<3
/helena

ps På tal om pussel. I Scandinavian Retros shop finns ett väldigt fint vintage-pussel. På hela tusen bitar. Kan nog bli en fin present till någon speciell, tänker jag. Eller till dig själv. Motivet är en aftonklänning fotograferad på 50-talet på Etnografiska museet. Motivet på mitt pussel då? Nja, det är äldre, mycket äldre, vi - ni - får väl se när jag hinner pussla ihop det. Önskar jag var en sådan som hann pussla, det verkar så meditativt.