Ett litet stycke på vägen

Hallå, vänner.

Har inget nytt att rapportera, egentligen. Inget gammalt heller. Inte köpt något kul eller bra eller praktiskt eller opraktiskt. Inte fotat något. Inte gjort något särskilt skoj. Inget särskilt trist heller, men ändå. Bara jobbat på med mitt skrivande. Så då tänkte jag att ni kanske kunde få ta del av det i alla fall. Kanske något litet stycke om Leka och Snällisen igen? Eller blir det för enformigt med många "barnsliga" saker på rad? Ska vi ta något seriösare, lite tyngre, mer fullvuxet så att säga? Något fullvuxet flummigt? Eller lite av varje kanske? Hm. Tror vi tar ett kort stycke ur berättelsen om Leka och Snällisen först, ja så bestämmer vi. Sedan får vi se.

Alla dagar är lika, tänker Leka. Alla dagar kommer och går. Och går och kommer. Alla dagar består av saker som någon annan, någon vuxen, har bestämt att man måste göra. -Gå ut med soporna. -Borsta tänderna. -Nu får du allt sluta läsa och släcka för natten. I värsta fall har alla sakerna som någon tvingar en att utföra ett stort och argt utropstecken efter sig.

Med Snällisen var det annorlunda. -Äsch, jag är väl inte så annorlunda, sa han och kliade sig i sin mjälliga hårbotten. -Jag är bara lite mer flexibel, vet att saker kan ta mer tid än man först tror. Att hjärnan kan behöva lite extra andrum för att fungera bra. Och att tvinga någon att släcka lampan när allt är som mest spännande, det skulle jag aldrig göra. Det skulle jag aldrig kunna göra. Det går liksom emot alla mina principer. Sa han. Och var därmed tvungen att erkänna; att lite annorlunda än de flesta vuxna var han nog trots allt. Lite annorlunda än mamma och pappa i alla fall. Det var kanske därför som hon gillade honom så mycket. Det var nog därför som hon saknade honom så mycket.

Ett litet stycke, som sagt. Nu något annat.

Dagarna.
Nätterna.
Fjärilarna.
Ibland flyger de.
Ibland stannar de.
Sover över.
Ligger överst i tankarna.
Håller låda.
Håller en vaken.
Flyger igen.
Övar starter.
Över dina tankebanor.
Landar.
Tungt.
Ingen tror att en fjäril kan landa tungt.
Men det är fel.
Fel fel fel.
Feltänkt.
Fjärilen kan lägga i en annan växel och landa var den vill.
Hur den vill.
Sätta sig och klia.
Sätta sig i amygdala.
I cortex.
I limbiska systemet.
Eller i skjortärmen.
En fjäril i skjortärmen kan vara bättre än ett äss där.
Mycket bättre.
Mycket mycket bättre.
Och så flyger den igen.
Laddar batterierna och flyger.
Över dagarna.
Över nätterna.
Övar landning.
Avancerad landning.
På din topp.
I ditt hår.
Flyger in över tinningen och landar där.
Mjukt.
Bestämmer sig för att sova över.
Sova överst.
Flackar med vingarna.
Mot dina drömmar.
Flaxar i dina tankar.
Baxnar när den ser insidan.
Lyfter igen.
Lyfter dig.
Och dina drömmar.
Långt långt över de högsta topparna.
Nätterna. Och dagarna.
Fjärilen.
Glöm inte den.
Glöm inte att släppa ut den ibland.
Låt den lyfta dig.
Mot rymden.
Eller bara hålla dig sällskap en stund innan du somnar.
I gränslandet.
Den bor där.

<3
/helena