Coq

"Ingen är den andra lik. ...

...Stig Lindbergs ugnssäkra bordsservis Coq...

...har en stengodsglasyr...

...vars karaktär och charm...

...beror på skiftningar i färgton och nyans. Då dessutom glasyren lägges på för hand...

...får varje del sitt individuella utseende."

Så stod det på etiketterna som fortfarande fanns klistrade på tallrikarna vi fann på Myrorna. Tror det var fyra av sex som hade den informativa klisterlappen kvar.

Det var alldeles i början på mars, vi gav oss ut i second hand-djungeln en lördag för att leta guld. Eller åtminstone försöka finna några bra tallrikar. Först gick vi faktiskt in i en "first hand-store". En av de större porslins-/husgerådskedjorna. Men allt var så dyrt, tyckte vi. Och när säljaren dessutom svarade smått uppkäftigt på min fråga angående om helt nya tallrikar verkligen skulle vara så här repiga i ytan, så var saken klar. Vi gick till Myrorna istället, och fann guld direkt.

Sex stycken, varav fyra helt oanvända, precis lagom stora mattallrikar. Till det facila priset av trettiofem kronor. Styck, tänker ni nu. Nej, trettiofem kronor för sex Stig Lindberg-tallrikar totalt. Totalt ofattbart.

Hittar en utförlig artikel om Gustavsbergs designguru nummer ett, Stig Lindberg, i en Antikvärlden från 2008. Nummer nio, närmare bestämt. Där står att Coq tillverkades från 1966 fram till 1985. Vidare står det: "...Denna ugnssäkra servis fanns förr på var och varannan pizzeria. ..."

Kanske är det därför, på grund av det flitiga pizzeriaanvändandet, som det går att hitta dem så billigt? Eller så gillar folk helt enkelt inte brunt? Jag gillar många nyanser av brunt. Och det subtila mönstret på Coq är ju rent av smått underbart.

Här ska ätas massa gott på bruna tallrikar framöver. Blir nog en hel del grönt. Och det kommer säkert slinka med en och annan pizza-slice av bara farten. Nostalgi-farten. På nostalgifaten.

:)
/helena

ps Visst finns det några enstaka knivmärken på ett par av dem, men inget som kommer i närheten av reporna som fanns på de helt nya tallrikarna. Om ni tycker tallriken på det nedersta fotot ser flammig ut i ytan, så kan jag lova att det är helt bortdiskat nu. Angående helt nya tallrikar förresten, för visst vill jag komplettera mina Swedish Grace med ytterligare ett par nyanser så småningom, ska bara inkludera det i den långsiktiga lyxbudgeten först. Men. Förmodligen kommer jag hitta en massa, massa vintage-fynd först, som kommer äta upp den budgeten på nolltid. För så är det ju - in the life of a vintage-lover.