Vår. Garderob.

Det viktigaste när man köper kläder second hand tycker jag är att inte fixera sig. Inte fixera sig vid något förutbestämt. Inte bestämma sig i förväg för att den och den storleken ska jag ha, eller för att bara titta på damkläder om man är...eh...dam eller vice versa om man är man (och det är man ju, som mannen brukar säga).

Titta förutsättningslöst, det är mitt bästa tips. Oftast räcker det att måtta, har man någotsånär bra ögonmått och koll på sin egen kropps kurvor och linjer, så går det bra att måtta lite. Visst har det hänt att jag har kommit hem med kläder som inte passat alls, när gädjekalkyleringen har blivit för stor - eller för liten - men för det mesta passar det jag höftar hem ganska bra. För det där med att prova i affärer tycker jag är rysligt. Finns inget rysligare än att prova kläder i provrum. Mycket bättre att prova hemma i lugn och ro och mysbelysning och med rätt tillbehör. Dessutom vill jag gärna testa "det nya" tillsammans med något plagg som redan hänger i garderoben. 

I min garderob hänger det därför - på grund av att jag försöker ha ett helt öppet sinne när jag skannar av second handaffärernas klädavdelningar - kläder av alla de slag. Herrkläder, damkläder, tantkläder och tjejkläder i en enda salig blandning. I en massa olika storlekar. För tänk på att ett plagg som egentligen ska vara tajt på en större kropp kan bli smal(l)isens bästa svängrumsplagg och tvärtom. 

Likadant ser det ut i mannens garderob, för han tycker det är himla skönt om jag tar på mig huvudansvaret för inköpen av hans outfits också. Till honom är det ännu lättare att måtta rätt, för hans kropp känner jag ju in i minsta detalj...

:)
/helena

ps Den grågröna, fodrade, fuskmockajackan köpte jag hos Röda Korset. Tror den kostade ungefär fem kronor. Jo, jag lovar. De hade någon slags rensning för ett tag sedan, inför att vårsäsongen skulle börja. Då fick man fylla så mycket kläder man kunde i en kasse, för bara tjugofem kronor. Himla skön är den också. Och den gick att tvätta i maskin utan problem.

pps Men. Säger säkert någon nu. Vad göra om "årgångskläderna" inte passar när man kommer hem med dem helt oprovade? Vad gör man då då, undrar någon. Skänker tillbaka dem! Föreslår jag. I alla fall om de var väldigt prisvärda.