Sagan om ingenting

"Don't you hate 'to be continueds' on TV?

It's horrible when you sense the 'to be continued' coming, you know.

You're watching the show. You're into the story. There's like five minutes left, and you realize: 'Hey, they can't make it. Timmy's still stuck in the cave. There's no way they wrap this up in five minutes.'

I mean, the whole reason you watch a TV-show is because it ends. If I wanted a long boring story with no point to it, I have my life.

A comedian can't do that, see? I can't go; 'A man walks into a bar with a pig under his arm. Can you come back next week?' "

/från Seinfeld,
säsong fyra,
ur avsnittet The Wallet
 
Kunde inte låta bli att skriva av stå upp-monologen som Jerry håller i slutet av det här avsnittet. Skrattar så jag tjuter åt If I wanted a long boring story with no point to it...

Och så slår det mig, vilket tidsdokument just den här reflektionen är. Alltså reflektionen över att behöva vänta på en fortsättning. Eller på nästa avsnitt. Då, för ungefär tjugofem år sedan, var det helt normalt, en helt normal reaktion, en helt normal frustration. Idag behöver nästan ingen vänta på nästan någonting någonsin. "Allt nu" är ju ett av vår tids mest använda ledord/slagord. Och jag ska inte säga att det var bättre förr, för det vet vi som har några fler år på nacken att det generellt inte var. Men. Här kommer men:et, förstås. Jag tror inte det var så dumt att behöva vänta på något gott ibland. Någon gång då och då, menar jag. Som till exempel på nästa avsnitt av Seinfeld.

:)
/helena

ps Vi behöver inte vänta. Inte ens till en rainy day. Eller evening. Mannen har hittat ytterligare en DVD-box full med ingenting. Ni vet, serien som påstår att den inte handlar om någonting. The TV-show about nothing. Tänk ändå - att ingenting kan vara så kul!