-Åh nej, vad har jag gjort?!? Så tänkte jag först. För jag hade tänkt att låta "den nya köksväggen" vara lite lugnare. Lite mindre "prylig". Sedan gick det som det gick. Först kom det ena upp, sedan det andra och det tredje och fjärde i raskt takt.
-Asch, nu känns det lite skevt på höger sida, sa jag uppgivet. Och sedan kändes det snett åt vänster. Vint. Motivbilden liksom lutade åt än det ena än det andra hållet. Lite som hela havet stormar. Det gick i vågor. Och jag gick runt med huvud på sned i flera dagar, för att försöka tänka ut hur jag skulle göra för att det skulle börja kännas mer rätt än snett.
Sedan, simsalabim, plötsligt bara satt det! Allt kändes bra. Lika fint över hela väggen. Flera av mina finaste tallrikar sitter här nu. Den allra finaste är den danska som firar 25-års jubileet av freden (och främst befrielsen från ockupationen, därav datumet 4 maj) 1970.
Där står de, i den tidiga majnatten, och tänder ljus för framtiden. Blickar ut över den nya tiden. Med framtidstro i blick. Låt oss aldrig glömma alla de som kämpat med näbbar och klor för att vi ska ha det så bra - och leva i fred och frihet - så att vi kan ta oss lyxen att hålla på med tavelväggar och annat jämförelsevis väldigt trivialt.
Det triviala, meditativa väggprojektet får mig verkligen att trivas i köket. Även om det sällan serveras några ärter i vårt kök. Min mage och ärter gillar inte varandra så värst mycket. Men ägg, det finns det gott om. Både i kylen och på väggen.
<3
/helena
ps Sedan är väl tanken att det ska bytas ut lite ibland, lite säsongsvis. För även om jag har rensat ut en hel del bland mina tallrikar, så finns det fortfarande ganska många kvar. Och små tavlor, de verkar yngla av sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar