Don't cover your ears

"Det står ett träd
Utanför min balkong
Stort och grönt
Och fyllt med fågelsång

Ett litet barn
Klättrar från gren till gren
Solen ler
Och luften känns så ren

Stanna ett tag
Så jag får ta ett kort..."

/Text av Kenneth Gärdestad
utdrag från låten Lyckliga Dagar


Varför är det ingen som tar kort nuförtiden? Alla, bokstavligen alla, verkar fota allt hela tiden. Men ingen verkar ta några kort längre. Ytterligare ett tidsdokument. Underbart är kort... Tiden som aldrig kommer tillbaka. Vi kan bara få den att stanna upp i sin ständiga framåtrörelse med hjälp av minnet eller bilderna vi tar. Och få de lyckliga dagarna att stanna kvar på korten då. De som någon tog för länge sedan.

Mannen sjunger om lyckliga dagar som rusar iväg så fort, tillsammans med sina elever. Den ingår i den tjocka sommarpärmen. Ni vet, på våren får jag alltid ett extra stort Ted-behov, därför "tvingade" jag mannen att lägga till några fler Gärdestad-låtar i pärmen i år. 

Annars går jag mest och småsjunger black hole sun/won't you come/and wash away the pain... För det spelar ingen roll hur mycket annat Chris Cornell gjorde, det är hiten med Soundgarden som för alltid etsat sig fast i min trallvänligaste hjärnhalva. Även om ordet trallvänlig inte direkt är det ord som mest definierar Cornells mångsidiga, musikaliska resa.

Han kommer bli saknad. Satte på soloalbumet Carry On. Och fastnade för en cover. Billie Jean. Kungen av Pops utlämnande försvarstal. The kid is not my son... Någon tycker kanske att det är taskigt att fastna för en cover, när Cornell skrev så mycket eget. Men. Det berömda men:et, ni vet. Men en bra cover är inte att förakta. När någon lyckas förvalta och förvandla en låt till något eget, känns det långt in i musikörat och hjärtat. Så mycket bättre, är väl ett bevis på det, även om jag själv inte har sett så många avsnitt av den populära serien.

Oj, det här blev visst aningen långt och tillkrånglat - precis som livet självt, om man har tur... Hade ju mest tänkt länka till ett par cover-versioner som jag inte kan få nog av just nu. Och påminna om musikens helande krafter. Låt dem skölja över er. Som ett friskt sommarregn.


Först Freddie Wadlings tolkning av Lyckliga dagar. Lyssna och njut. Den rösten alltså. Tänk att något kan spricka så vackert.

Sedan Nothing Compares 2 U. Prince' låt. Sinead O'Connors röst skar genom mina trumhinnor då. Nu låter jag Chris Cornell sjunga mig fram och tillbaka i tiden. Fast Forward. Snarare Slow Forward. Och sedan Rewind, igen.


<3
/helena

ps Vet inte vad grannarna tyckte när jag bytte från Mozart till Cornell häromdagen. Ooops. Glömde justera volymen där lite bara. Inget farligt, bara musik. Bara lite livsomvälvande, livsavgörande, livsnödvändig musik.