Mellan himmel och jord

Samlar ni på ögonblick? Det är någonting som jag roar mig med ibland, för att påminna mig själv om att inte ta allt för givet.

Visserligen är dessa tio foton tagna nu. Alldeles nyss. Igår. Tio ögonblick. Men det är egentligen inte den typen jag menar. Det är de inre. De som stannar kvar innanför ögonlocken när man blundar. De som poppar upp i huvudet precis innan man ska somna. De som man inte vill glömma.

Det behöver inte handla om något speciellt. Inte vara något särskilt vackert. Det kan vara ögonblicket precis innan, när man log tillsammans med varsin sned mungipa, åt Berglins. Då, strax innan verkligheten återigen påminde om nackdelen med att äta frukost på sängen. Rännilen av brunt te över kudden. Vidare ner över madrassen.

Det kan vara saligheten i bröstet när boken man längtat efter att få sluka finns att låna. Ögonblicket då du får syn på den, just när du är på väg att passera förbi hyllan med nyheter. Det kan vara när du slår upp på måfå och det första du läser är:

" ...Världens största konsthall breder ut sig i alla väderstreck... "

Det kan vara så mycket. Ett smörgåsbord. Ett själsligt jordskalv. Och så lite. En picknick. En vänligt sinnad blick. En i-förbifarten-nick. Ett kramkalas. En hund som drar i kopplet av ren glädjeextas. Allt mellan himmel och jord. Mellan kudden och madrassen. Ett enda ögonblick. Eller tio. Eller två. Eller tre. Aha, ni fattar. Bra.

:)
/helena

ps Världar av liv heter boken, som gör mig alldeles salig, just nu.