Någonstans i Sverige

Mm, tycker mycket om den här färgkombinationen just nu. Vårigt grönt såklart. Och piggt gult. Med en svart bas som ger lite tyngd. ...skogstjärnen fjärran sig gömmer, blå, som en vårblyg viol. Den förföriska näckrosen och dess ringlande ringar på vattnet känns lite lagom slingrigt jugend:igt så där. Eller kanske Art déco? Ursprungsårtalet 1920 står där någonstans, fast den här tryckningen inte riktigt är så gammal. Den är från 1950-talet.

Jag vet i och för sig inte när själva "målningen" gjordes, eller vem som har gjort den för den delen. För detta är inget fristående konstverk. Både näckrosdammen och den rakryggade soldaten är framsidor till nothäften. Min soldat - det känns kanske inte så fräscht med just det motivet just nu - med tanke på den oroliga situationen strax österut. Men det är ju trots allt ett tidsdokument. Centraltryckeriets Notstickeri, Esselte, Stockholm 1940 står det längst ner med ministil under den kärleksfulla texten. Det var förstås den begåvade sångerskan Ulla Billquist som sjöng så inlevelsefullt om sin soldat nåååågonstans i Sverige.

Funderar på att rama in dem.



Kanske lite så här. Sida vid sida.

Sedan rotade jag fram den här stiliga konvaljen, som inte är något notblad, i en av mina andra second hand-bildgömmor. Och då började jag fundera på att överge min soldat. Vad tror ni?

Så här. Visst matchar de fint? Blommor får det nog bli. Make love not war liksom. Eller plant flowers don't fight kanske passar bättre så här på vårkanten?

Fast om mannen inte beställer en viss speciell tid snart, så kommer jag nog att fortsätta sjunga lite för honom; Min fästman han var modelejon, dandy, charmör... Och sedan klämmer jag nog i lite starkare när jag kommer till raden: Jag har sett på hans kort, att han är oklippt och dann...

:)
/helena

ps Och som om man inte redan hade tillräckligt mycket på den långa listan av saker man vill hinna - och orka - göra, så såg jag ett inslag på Kulturnyheterna tidigare som gjorde mig jättenyfiken på en utställning som pågår för fullt på Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn. "I en omfattande retrospektiv utställning möter vi en unik konstnär som förenade popkonstens skämt med surrealismens djup, sökte inspiration i musiken och behandlade Kalle Anka med samma allvar som Hamlet. ..."

Hur spännande låter inte det? Olli Lyytikäinen (1949-87) hette den mångsidige (målare, tecknare och fotograf) konstnären som jag i ärlighetens namn aldrig hade hört talas om tidigare. Tydligen fick han sitt genombrott 1973 med en utställning med det oemotståndligt poetiska namnet: Från Afrika till evigheten. Det får väl bli en tur ut till västkusten någon gång snart då. (Utställningen: Flyende Hamlet - I huvudet på Olli Lyytikäinen pågår t o m den 4:e maj.) Om inte annat lite längre fram i sommar, när de visar verk av Lars Lerin. En favorit, som ni vet. Och se bara hur vackert muséet ligger!

pps Visste ni att Ulla Billquist tog sitt liv 1946, bara 38 år gammal? Hon hann gifta sig tre gånger, men för bara ett par år sedan framkom det att hon levt ett dubbelliv, tillsammans med en kvinna. Här kan ni lyssna på en radiointervju om Ulla Billquist, med journalisten Lasse Zackrisson, som berättar en del om rykten och sanningar runt den flitiga och firade sångerskan.