Bland bokar, böcker, spår å snår

Varför går det aldrig att fånga, på bild eller i ord, hur vackert det är i skogen?

Det kanske bara är så, att det är någonting man måste uppleva själv. Det är obeskrivligt vackert helt enkelt.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Allt började här hemma. Vi packade ner några böcker, som vi kunde tänka oss att byta bort. Det var ju Stora Bokbytardagen - remember?

Sedan begav vi oss djupt in i skogen. Bland björkar, vitsippor, bokar och grönsångare. Det påstods att där skulle finnas trolldruva, skogsbingel, underviol, vätteros, desmeknopp, lundstjärnblomma och dvärghäxört också. Men vi såg inga. De kanske var blyga? Som en underviol eller nåt?

Just när det verkade som att vi var jääääättelångt ifrån all civilisation...

...hittade vi en ledtråd. Ett spår.

 

 

Och ett perrongbibliotek - såklart!

Berättar kanske mer om det senare. Men innan det blir snipp snapp snut dags vill jag bjuda er på ett litet, litet smakprov ur en av böckerna som vi bytte till oss. Känns som ett ganska passande smakprov efter en hel halv dag i skogen. Och avstavningarna ska vara så där. Lite luriga. Men kul.

Lärkfågel-dikten

Ju mer
hon
kvittrar, desto mindre
fattar

han. Till
sist
hör
hon

upp med att
kvittra.
Då
tappar han förståndet.

/av Jan Erik Vold


:)
/helena