Streckgumman

Himlen är rosa och blå. Jag är trött. Lite diffus i kanterna så där, som en seriefigur som har tappat sin tuschkontur. Kanske kan det bli en bra helg ändå? Med blommiga lakan och lugn och ro. Med maskrosor som har slagit ut runt alla knutar. Med alla nymornade loppisar som står som spön i sakletarbacken.

Och med en mello-final som verkar lite lovande ändå, trots att många av de bästa redan är borta. Men några finns kvar. Några stora och några små och några med skägg på! Heja!

Jakten på perfektion bor inte här. Det kan vara årets, hittills, svåraste strof att släppa. Den sitter som berget. Eller som den murade husgrunden till huset jag inte kunde låta bli att hoppa ut ur bilen för att föreviga, nästan i farten faktiskt. Det satt en presenning på ena sidan. Lite synd att allt det mitt öga älskade att få möta ska försvinna. Fast folk måste förstås bo någonstans. Helst någonstans där det är beboeligt.

Tänk att han visste att har var en allting-man redan när han var sju år, Jonas Karlsson. Jag fattade att han var en bra skådespelare nästan från början. Men jag tänker på Hans och hennes, där han glänste ikapp med den alltid lika bländande Johanna Sällström (har fortfarande lika svårt att förstå att hon inte finns här längre...) Mental minneslapp till mig själv: Glöm inte att låna minst en bok av Jonas Karlsson, nästa gång du är på bibblan!

Och så önskar jag verkligen att jag fick möjlighet att se honom live någon gång. Gärna på Dramatens scen. Varför inte som Richard III? Om jag förstår det hela rätt så fortsätter den att spelas ett tag i höst också?

Vårens första stora friidrottssorl har nyss ebbat bort från TV-rutan och jag tänker på uttrycket att trappa ner. Mitt sinne har inte checkat ut, bara trappat ner lite. Och på andra hållet går ju trappan alltid uppåt.

Flumflum på er, och en finfin helg!

:)
/helena

ps Här i tidningen Impuls, nr 4/2014, kan ni digital-läsa hela den braiga intervjun med Jonas Karlsson. Och sedan digital-bläddra er fram till en massa annat intressant. Missa framförallt inte Alexandra Pascalidous ord. Word! (Även om jag ibland, fortfarande, kan vara något skeptisk till fenomenet EU. Fast nu sitter vi i båten, då måste vi liksom fortsätta att ro - framåt. Ett lagom stort mått skepsis är nog bara sunt. Bara man inte glömmer att rösta!)