Börjar min dag i ett kyligt motljus. Termometern latar sig. Fem grader celsius. Borde inte celsius ha stor bokstav? Utanför, daggvått gräs. Vill börja med att ge er ett par tips - om ni, liksom jag, måste ta det lite lugnare idag. För min del, en bieffekt av den senaste tidens myckna "springande". Myckna - vilket konstigt ord det är... Knät värker. Påminner mig om min dödlighet. Påminner mig om det som gör oss så levande.
Skrev ett par ord igår, på parkeringen utanför ICA, innanför ögonlocken. Men först tipsen: El secreto de sus ojos. Älskar hur titeln; Hemligheten i deras ögon låter på originalspråk! En sådan film som stannar kvar hos en länge, mer som en känsla än ett händelseförlopp, även om handlingen är både spännande och intressant. Om att försöka skriva sina upplevelser begripliga. Tror att jag sa något om den, i samband med att mannen och jag såg den i vintras, men vill gärna påminna er om denna Oscarsbelönade film nu när den kommer på svt2 ikväll kl. 22.00. "Oförutsägbar" lyder TV-tidningens rubrik. Bättre betyg kan en film knappast få, i mina ögon.
Bieffekten - svensk dokumentär från 2014, kl. 20.00 i ettan "Utan humlor och bin skulle en stor del av vår livsmedelsproduktion vara omöjlig. Dessa pollenrallare skapar förutsättningar för allt levande." Går förstås att se på play också sen, om ni har annat för er ikväll. Nu, ett par ord:
Innanför huden syns det tickande, pickande, pockande livet.
Nära halsgropen.
Utanför myllrar människorna, som myror.
Alltid på väg någonstans.
Till stacken? Stackare.
Huden på ögonlocken är så tunn.
Nästan genomskinlig.
Är det för att vi aldrig riktigt ska slippa se?
Verkligheten.
Härinne känns den mest som på låtsas.
Här ställer jag de stora frågorna.
Ställer dem här.
Låter dem stanna - medan jag går hem.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar