Prinsessdrömmar. Hade ni några sådana när ni var små? Kan inte minnas att jag hade några alls faktiskt. Skådespelerska eller "en sådan där tant som står i kiosk" låg däremot väldigt högt upp på önskelistan. Det ena gick i uppfyllelse. Ett kort tag i alla fall.
Så, nu känner jag att det börjar bli hög tid för de där uteblivna prinsessdrömmarna. Och vad gör man då, som varande s.k. vuxen med omöjliga, ouppfyllda drömmar? Antingen klistrar man resolut fast en bakrutedekal på bilen, eller också köper man/kvinn sig en kopp. En lite lagom uppkäftig kaffekopp. En glad kopp! Med en krona på. Tjugo kronor kostade den, på Emmaus, koppen.
Christina Roos lyder signaturen strax under prinsessans ena blonda lock. Kikade runt lite på hennes glada, fina hemsida. Hon verkar vara en sådan där multikonstnärlig kvinna. Ni vet en sådan som bara gör en irriterad och får en att känna sig ännu mindre och mera värdelös under de dåliga dagarna. Men under de bra dagarna, då, får dessa kreativa själar en - åtminstone mig - att känna livsluften cirkulera ett extra varmt och snabbt varv i kroppen!
:)
/helena
ps Om det är någon bland er som tittar in här, som är så där CSI:aktigt duktig på att uppförstora och avläsa detaljer på fotografier så...bjuder jag på det. Jag bjuder er på reflektionen av vad som mycket väl kan vara den osexigaste outfit:en ever. Håll till godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar