Det här är nog min absoluta favorit. Kan man annat än att älska någon, som är vindögd och samtidigt har ett evigt stort leende på sina små kattläppar? Vid första anblicken kan man dessutom lätt få för sig att den har blivit trampad på, att det är trampdynor som den har över mage och rygg. Men det är nog blommor.
Jag tror att det var med den här lilla gynnaren det hela - kattbroschsamlandet - började. Fick den i present en gång för säkert 15-20 år sedan, av någon snäll. Sedan hamnade den förstås i tvättmaskinen, några omilda varv, och skadade morrhåren. Tur för den då, att den bor hos någon som älskar det böjda och skavda mer än något annat!
Kanske är det någon som minns att jag i våras blev påmind om att jag hade den här blå "märkes-skölden" gömd i djupet av min prylgarderobs mörkaste hörn?
Det tog ganska så exakt ett halvår för mig att placera den mjau:ande lilla samlingen på den knallblå fusksammeten. Det är lite så jag jobbar nämligen...långsamt. Till mitt försvar vill jag framhålla att jag först funderade - under några av de förflutna månaderna - på om jag borde klä "skölden" med något annat tyg. Varför inte ett lejontyg? Eller ett lagom slitet jeanstyg kanske? Fast sedan bestämde jag, till slut, att knallblått-tyg passar de små olurviga katterna alldeles utmärkt.
Som ni vet är katter svårflirtade. Och svårfångade. En del vill inte alls vara med på bild, vilket är synd eftersom den här verkligen är fin. Sedan finns det de som är på utflykt, som den stora som sitter kvar i hallen och jamar. På mitt kavajslag alltså.
De är sannerligen en brokig samling. Några är omgjorda kylskåpsmagneter, som den här i trä. Andra är egentligen inte broscher, utan så kallade pins. Men vad gör väl det? Bara det spinns!
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar