Hon har en bad-word-day. Inte för att håret är direkt perfekt, men det skiter hon i.
Ibland är det lätt att få för sig att alla andra har koll, stenkoll, på hela tillvaron. Men idag visste hon bättre. Hon visste, också, att det inte spelade så stor roll vilket längre.
Hon visste att hon var unik, trots allt. Ingen såg ut genom köksfönstret på exakt samma sätt som hon. Ingen, absolut ingen, lade märke till skatan som satt uppflugen i grannens parabol. Som en liten svartvit fluga såg den ut, på det här avståndet. Undrar om den undrar vad alla människor ska ha alla de där stora, tallriksrunda sakerna till? Undrar om den lägger sitt huvud på sned så där, för att försöka förstå bättre?
Hon försöker komma på om det var till morfar, som hon hade ställt den där frågan, en gång i tiden? Men det kan inte ha varit till morfar. För när hon var liten hade hon varken varit poet eller filosof. Hon hade varit "en liten rationell själ", som mamma brukade säga. En sådan som sällan bygger luftslott eller drömmer prinsessdrömmar. Nuförtiden kunde hon inte få nog med luft.
Är det förresten en slump att betong är ett sådant konkret ord på engelska?
Det måste ha varit till Joakim, som hon hade ställt frågan? Frågorna. En av alla dessa dagar då hon känt sig lite extra oäventyrlig: - Om man är en sådan som inte tycker sig vara tvungen att prova allt, testa rubbet liksom - oavsett hur dumt det verkar vara - för att känna att man lever och förstår något på ett djupare plan - är man feg då? Eller besitter man bara en extra stark inlevelseförmåga? Hon mindes inte vad han hade svarat. Om han hade svarat.
- Beskriv dig själv med två ord. - Två? hade hon upprepat, med illa dold förvåning. Vem kan beskriva sig själv med två ord? - Inlevelsefull och intuitiv, hade hon sedan sagt, fast hon hellre hade velat resa sig och gå. Han, myndighetspersonen, på andra sidan det myndiga skrivbordet, hade lett, snett. Och skrockat något om att det fanns fler bokstäver i alfabetet än i. I alla fall när han senast hade kollat.
Brr, hon ville kunna skaka av sig känslan från det där så kallade samtalet, för alltid. Men ofta när hon letade efter ord, meningar och betydelser, så dök det mötet upp. Hon önskade ibland att hon hade svarat empatisk och elak istället. Då hade han väl åtminstone förstått innebörden av ett av orden? Hehe, hon skrockar lite inuti, innan hon ger sig i kast med dagens första meningar.
Hon var inte en sådan som visste vad det var för dag, bara för att glassbilens hoppfulla trudelutt hördes en bit bort. Hon visste det ändå. Långt innan.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar