Jag har en naiv tro att det bästa är att aldrig förlora sin naivitet. Att det bästa är att fortsätta omhulda sin barndoms hetaste önskningar och längtor, även om man måste omvandla dem lite för att få dem att passa in i vuxenverkligheten, as it is.
Så, om det är något jag tror på här i världen så är det: Att omfamna sin barnslighet, i evighet. Amen. ;)
Därför blev jag väldigt glad när mannen tog med Anders F. Rönnblom-låten ovan på "sin repertoar". Vilket i praktiken betyder att han spelar och sjunger den på sitt jobb flera gånger i veckan. Yeah!
Ni som har små barn kanske brukar sjunga den tillsammans med era små? Ni som har varit små någon gång kanske känner igen den, bara därför...
Hursom, lyssna.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar