Inomhusträdgård & instant-stilleben

Ett smart sätt (om jag får säga det själv alltså...) att rensa i rabatten, är att helt enkelt ta in ogräset! Det här buskiga lilla trädet som stack upp mellan cementplattorna ute i mini-täppan till exempel, istället för att slänga grönskan direkt, fick det komma in en stund. Mellanlanda på sin väg till att bli jord igen. Tror faktiskt att en vinbärssnäcka fortfarande sitter kvar där någonstans, och mumsar bland de gröna, perforerade bladen. Den hann nog inte kliva av. Glida av? Så fort gick det. Klipp-klipp bara, så stod det i köket!

Sedan har jag ett annat "projekt" på gång. Förmodligen ett långtids - som nästan alla mina projekt. Tänkte att jag skulle få någon användning för alla dessa psalmböcker som ligger och skräpar överallt. På loppisar, i second hand-bokhyllor, och förstås instuckna mellan allehanda andra böcker i diverse auktionslådor. Grejen är ju den att de har så vackra blad! De tunnaste, skiraste, mest guldskimrande små boksidor man kan tänka sig. Det är dem jag tänker utnyttja. Men, vi får väl se, kanske blir det färdigt till jul eller så.

Några särskilt gröna fingrar har jag ju inte. Och absolut inget tålamod. Så därför passar det mig egentligen bäst att göra något snabbt och smidigt. Som ett instant-stilleben! För fint vill man ju ha det. Gärna nu! Eller helst redan igår. Även om det inte finns så mycket tid - eller tålamod - att pyssla med det. För tillfället har jag ingen plats för ett nytt stilleben heller, alla små pryl-display-platser är upptagna. Så, vad göra?

Fram med en silverglänsande plåtbricka, för ett lättplacerat portabelt litet stilleben! Sedan tager man vad man haver. Jag tog:

• Två underbart vackra ljusmanschetter - oftast tycker jag ljusstakarna klarar sig alldeles utmärkt utan någon "mudd", men i det här fallet handlar det om pärlor. Pärlor! Inga äkta så klart, men vackra och tunga. Ett gediget, pilligt (!), hantverk måste ligga bakom dem.

• Vidare plockade jag fram en snurrig smäcker snäcka ur mina gömmor.

• Vackra gamla vykort.

• Saxen med de bättre begagnade blommorna på.

• En avklippt kvist av klematisen som alltid får mig att må bra - Summer Snow, makes me feel fine... you remember?

• Det stora, lite blaffiga, halssmycket som jag nog aldrig kommer bära. Det verkar så ömtåligt. Bättre istället att knyta en sträng klematis runt "stammen" på den glimrande sköna pressglasljusstaken - den som jag ropade in på auktionen förra tisdagen - och fästa det sköra glashänget där, tänkte jag. 

• Och så en burk att sticka ner kvisten i. En helt vanlig burk bara. Ibland spelar det ingen roll hur många vackra vaser man har, det känns ändå bäst och snyggaste med en urdiskad marmeladburk. Enkelt. Vackert. Men just i det här fallet var det lite svårt att diska bort etiketten, så några klisterränder blev kvar. Hm. Där fick jag tänka till. Kom på att jag skulle be mannen skriva några noter på ränderna, kanske en notrad. Ur En vänlig grönskas rika dräkt, eller så? Men jag hann inte be honom, så jag fick plita själv. Blev nog ingen bra låt, bara ett par pling. Och kanske ett litet plong?

:)
/helena

ps Allt på min stilleben-bricka, även själva brickan, är förstås införskaffat second hand. Allt utom marmeladburken och den lilla kvisten med sommarsnö.

pps Minns ni förresten mitt stilleben från förra året? Lite lika, men ändå inte. Det var nog aningens mera genomtänkt, och dessutom inspirerat av en oförglömlig bok.