Vi har haft den jämt, känns det som. Den har hängt där på köksväggen nästan obemärkt. Mest smält in i tapeten.
Tror den är mannens ifrån början, men han kommer inte ihåg var han fått den ifrån. Egentligen är det bara en träbit. En oansenlig träbit.
Och budskapet, det är så där lite småtöntigt, självklart. Fast bra-småtöntigt. "Gläds" måste väl vara en dialektal böjning av något slag? För mig känns det naturligare att säga glädjas. Äsch, spela roll.
Nu hänger den jämte sovrumsspegeln istället. En flytt på några meter och plötsligt ser jag den igen. Tycker den är riktigt fin, med sina blåa blommor. Och budskapet? Mmm. Inte så dumt alls faktiskt. Särskilt inte när det finns placerat så här - alldeles intill spegeln.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar