Inbillningssjukan har tagit med henne på ännu en irrfärd. Bort från det rationella, bort från det som en del envisas med att kalla verkligheten. Verkligheten med stort V. Som om den vore en helig graal. Stadiet när hon trodde att idéerna skulle komma till henne, det har hon visserligen lämnat för länge sedan, men hoppet om att de lätta, osammanhängande drömmarna ska visa henne något som hon inte redan vet, har hon inte förlorat.
Soffan. Igen. Den hårda, obekväma. Hur kommer det sig att man vänjer sig vid nästan allt? Om någon skulle knacka på dörren nu och erbjuda henne en splitterny, omsorgsfullt stoppad skönhet, så är hon nästan säker på att hon skulle tacka nej. Inte av snålhet. Eller lathet. Av rädsla. Rädsla för att lämna allt det hon vant sig vid hos soffan, inklusive det obekväma. Rädsla att rubba balansen.
Hon har kommit fram till att det är så hon ser på livet numera, om man nu alls kan se på livet - som en balansakt. Akta dig för att rubba balansen! Det spelade ingen roll om det som eventuellt väntade runt hörnet var något så kallat bättre, hon vågade inte rubba balansen. Eller tappa fattningen. Tappa den inte, om du väl har lyckats plockat upp den!
Maskorna i filten verkade vara större nu, men det var kanske bara draget ifrån det ständigt sommaröppna fönstret som blivit kallare. Hon tänker på huden igen, den tunna, sköra och samtidigt så motståndskraftiga. Kroppens största organ - var det inte så? Hon tänker på stranden som hon inte besöker längre och alla de nakna kropparna som hon slipper se.
Vad är det de tror att de kan tatuera över? Ömsom allvar ömsom lek? Ömsa skinn? Och fattar de hur dessa, så ytligt liggande konstverk, kommer att se ut om en sisådär 50 år? Uttänjda. Urblekta. En berättelse som de glömt bort. Med ett budskap som de för länge, länge sedan har växt ur.
Det är som om vissa människor vill dölja alla sina hemligheter extra noga, skyla över något, som om de vill täppa till alla porerna, i tron att de ska undgå att släppa ifrån sig något alldeles för privat. För innerligt. För intimt.
Hon undrar vad hon ska välja för motiv? Kanske en hund. Eller ett födelsemärke.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar