LL

Det börjar bli kort om tid. Igen. Som vanligt. Listan med alla roligheter är lång. Låååång. En av de översta punkterna på listan är utställningen Kulisser. Med målningar av Mr Akvarell himself - Lars Lerin. Denne lågmälde, vemodige, underfundige, funderande värmlänning. De där fyra adjektiven har jag förstås ingen aning om de verkligen stämmer in eller inte. Inte egentligen. Men det är så jag har uppfattat honom via den allmänna bilden (läs medias), sommarprat och genom diverse överhörda intervjusamtal. Tror mig visserligen vara kapabel att klara av att läsa mellan några av raderna. Och tror mig också besitta förmågan att se, åtminstone ett litet grand, av vad det är som de där plirande, spelande ögonen har att säga. Fast jag vet förstås inte. Och det spelar heller ingen roll, för det är annat som räknas. Iakttagelseförmågan. Närvaron. Det ständigt skiftande ljuset. Konstens förmåga att förmedla mer än vad verkligheten visar.

LL. Som i Lars Lerin. Men också som i en lekande läkande plats. Skogen.

I utställningen - som jag är så rädd för att missa - har han tydligen bytt fokus lite grann. Här riktar han blicken åt flera håll. Platser mer påverkade av människans framfart skildras. Skyltfönster, byggnader, stadens brus - har jag läst mig till. Det handlar också om våra inre landskap. Kulisserna, som hindrar oss från att verkligen leva?

På tal om att läsa, Naturlära, den för sommaren nyutgivna boken. Funderar på att ta mig till biblioteket och börja bläddra lite. Vända blad bland kloka ord - både av LL själv och av andra. Blir inte direkt förvånad när jag läser att HM finns med bland de citerade. HM som i naturvännen, poeten, författaren Harry Martinson.

Kanske tar jag mig råd att köpa boken en dag. Det är förmodligen enda chansen att äga något, som med lite fantasi och god vilja, skulle kunna kallas en Lerin-målning. I bokformat. Ser för mitt inlevelsefullaste inre - några boksidor (ganska många!) fulla med målande årsringar och målade meningar. Och tvärtom.

Recension i GP. Språket hos recensenten är intellektuellt i överkant för min smak. Ordälskaren i mig blir bara lite glad när hon tvingas repetera vad "palimpsest" egentligen betyder: handskrift där den ursprungliga skriften raderats och ersatts med en ny (så slipper ni också att slå upp - fast ni kanske redan visste?). Hittar, via en del omvägar, recensionen i min egen morgontidning. Från den 17:e juli. Hade missat den helt. Här skrivs det på ett sätt så att jag blir ännu mer nyfiken på boken än vad jag redan var. Min läslust väcks. Min blädderlust väcks. Känner att jag inte riktigt kan bärga mig tills jag får bläddra i Naturlära nu!

Men helst av allt vill jag hinna/orka se utställningen Kulisser. Den pågår t o m den 14 september, på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Kanske ses vi där?

:)
/helena

ps Om ni är snabba, skynda skynda, så kan ni gå in här hos Land och försöka vinna boken, Naturlära. Tre ex. lottas ut. Glöm bara inte att ett ex. är mitt. Bara mitt. Mitt, mitt, mitt!