Nu ska det erkännas, jag tillhör den kategori människor som läser på toalet..., hm, låt oss säga i badrummet istället. I badrummet händer det att diverse tidskrifter får sin sista vila. Därifrån kommer de inte ut igen, så att säga. Därifrån är det ingen återvändo, det är bara ändstationen som väntar; soporna. Alla mina tidningar vandrar förstås inte den vägen, en del är oumbärliga och måste sparas. En del rivs det ut särskilt viktiga sidor ur, och intressanta artiklar. Och en hel del vackra bilder sparas förstås också. Men ibland kommer jag på försent, att det är något som borde sparats. Som det här numret av ANTIKVÄRLDEN (salig vare dess minne, snyft)
Skadan är redan skedd. Vattenskadan. En viktig tidning har hamnat i badrummet och måste nu obönhörligen sorteras bort, trots att jag egentligen skulle velat spara den. Med facit i/på hand hade jag velat spara den. Särskilt ledaren. Då kom jag på det! Jag kan ju spara den härinne, hos er! Åtminstone ledaren. Den är så bra - inget nytt under solen, förstås - men jag tycker om Erika Funkes formuleringar, och berättelsen om sakerna. Och det kreativa ögat. För visst är det så? Att man aldrig riktigt vet, ifrån början, vilka saker som kommer trivas ihop och inte?
"
Glädjen i ett durkslag
Man måste inte vara antikexpert för att kunna fynda på loppis. Det är ju ändå rätt sällan som signaturen på loppistavlan visar sig vara en äkta Strindberg. Eller som dekoren på porslinsfatet kan identifieras som kinesisk Qianlong. Värdet i ett äkta loppisfynd handlar rätt sällan om pengar, helt enkelt.
Desto oftare, däremot, kan ett kreativt öga hitta personliga saker som kan berika tillvaron till priset av en spottstyver. Det handlar om att se skönheten i det spruckna, att välja nostalgi före nytillverkat och att uppskatta den historia som alla återanvända föremål kan berätta, för den som orkar lyssna.
Jag vet inte om jag själv äger det där kreativa ögat. Men jag har turen att leva med en man som på något vis alltid nosar fram rätt saker på de mest oväntade ställen. Det sker knappast med min hjälp, man kan nog snarare säga att han lyckas fynda trots att jag är med.
På loppisen mellan Bönhamn och Nordingrå, som även inrymmer ett bageri, står jag som ett frågetecken när han kommer släpande på ett knallgult durkslag i 60-talsplast, en skev gammal fiskerulle och en ful orange träklump. Jag kan visserligen inte klaga så mycket, eftersom allt tillsammans har kostat ungefär hälften av det jag nyss betalat för en påse bullar.
Mer förståelse har jag för den rara sockerburken från Rörstrand, med gula jugendslingor, som han inte kan slita sig från i en antikbod i Kalix. Men jag kan ändå inte låta bli att ifrågasätta priset, som är minst lika högt som på fina gatan i Stockholm. Varför köpa den just nu, just här, undrar jag otåligt, på väg ut till ungarna i bilen.
Några veckor senare, när jag sitter i vår skärgårdsstuga, upptäcker jag plötsligt vad det var han menade. Durkslaget skiner som en sol på kroken under kökshyllan, och tar upp färgen i sockerburken som står ovanpå. Fiskerullen från 30-talet bildar en grupp ihop med två andra, jämnåriga rullar på fönsterbrädet, och den konstiga träklumpen, slutligen, visar sig vara en riktig stjärna: ett brandgult flöte, nyttjat vid norrländskt laxfiske, som lyser likt ett konstverk mot den ljusa pärlsponten. Hur kunde jag ens tänka tanken att de där föremålen var onödiga?
..."/av Erika Funke, dåvarande Chefredaktör för den numera inslumrade tidskriften ANTIKVÄRLDEN
ur ledaren i nummer 7, 2010.
:)
/helena
ps Tur att favoriten Hem & Antik finns kvar! Den brukar, förutom den mycket bläddervänliga pappersvarianten, ha en bra blandning av reportage, fakta och tävlingar på sin webb-sida. Och en webb-shop fylld av gammaldags godingar. Antik & Auktion har jag inte läst så flitigt hittills, men ska definitivt bättra mig där. Ibland går jag in på deras webb-sida och tar del av allehanda "nytt" som händer ute i den stora antikvärlden. Där, på webben, kan man också passa på att läsa deras sköna blandning av bloggar. Bloggare som håller de nötta, använda och antika tingen högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar