Peace on a plate

Ett öppet fönster. Mot framtiden. Öppna dörrar som släpper in ny luft och vädrar ut det unkna som har förpestat världen i så många år. Tända ljus för alla dem som inte längre finns. Och för dem, som mot alla odds, klarade sig. Lite så tänker jag, när jag betraktar den vackra danska minnestallriken. Det här är en av mina finaste, definitivt. Det kan till och med vara den allra finaste tallriken jag har. Det kan det. Och då finns det ändå en hel del konkurrens här hemma. För som ni vet, är jag tallrikoman. Eller fatoman, men det låter så konstigt.

Det har varit mycket, i media, om freden den senaste tiden. Freden, den som kom till slut, äntligen, i maj 1945. Den 8:e maj var en stor dag. Men det finns fler minnesvärda datum. Den 4:e maj befriades officiellt våra ockuperade grannar i Danmark. Min ovanligt stora - hela 23cm i diameter - minnestallrik högtidlighåller 25-årsdagen av denna befrielse. 1970. Och det är kanske det som, förutom att den är fullkomligt underbar med alla sina delikata detaljer!, får mig att hålla den lite extra varmt om hjärtat. Året 1970. Mitt födelseår.

Den 9:e maj 1921 föddes Sophie Scholl, vars alldeles för korta liv det både har skrivits böcker, och gjorts filmer, om. När jag såg filmen, om denna unga, mycket modiga kvinna för några år sedan, lovade jag mig själv att aldrig, aldrig glömma henne. Det fanns många som gjorde motstånd mot det sjuka som pågick ute i Europa under andra världskriget. Det fanns de som försökte öppna ögonen på andra. Det fanns de som först trodde på Hitlers skenbart fagra löften, men som sedan genomskådade dem och försökte få med sig andra på rätt tåg, så att säga. Sophie Scholl, hennes bror och de andra i Vita Rosen delade ut massvis med flygblad för att informera allmänheten om vad som verkligen pågick. Utrotning. Massmord. Förintelse. Orden vi hört så många gånger. Jag ska inte tjata om dem, bara visa er min fina tallrik från B&G. Och be er läsa lite om en av alla dem som gjorde motstånd.

Sophie, jag glömmer dig aldrig! Aldrig!

<3
/helena