Det är mycket som ringlar här inne nu...

Vad hände?!? Jag är inte säker, men jag tror att det handlar om latmasken. Och slöormen. Särskilt slöormen, tror jag. De tog kommandot över tiden. Över ledigheten. Över mig. Över bloggen!

Och jag som har så mycket att berätta. Så mycket att delge och visa. Typiskt. Det enda ni får idag är tre typiska ögonblick. Från sovrummet. Latmaskens och slöormens favoritrum. Tre småmurriga foton, för vi ligger ju bakom vikväggen. I ständig lä. På skuggsidan, skulle man kunna säga. På andra sidan vikskärmen pågår livet. Eller nja, ofta har jag ett och annat på gång där i alla fall. Någon "ny" liten tavla. Ett stilleben. Ja, just det ja, igår hittade jag ett så vansinnigt sött litet fat på Emmaus - varför fotade jag inte det? Hm. Måste vara på murrigt humör, eller så.

Hursom, med huvudet fullt av tusen och en idéer är det svårt att fokusera. Men vi gör väl ett försök. Så, idag tar vi ett citat ur boken som jag läser - Drivved från Arkadien. I början av boken pågår ett spännande skifte. Ett sekelskifte. 1899 ska just slå över till 1900! Och jag älskar Niklas Rådströms målande beskrivningar av människor och miljöer! Här kommer ett citat, kanske inte så tidstypiskt, snarare tidlöst. Jag är inte så säker på att jag håller med, inte helt. Ofta tänker jag att ögonblicken är de bästa vi har. De enda vi har. Murriga, eller inte.

" ... Det förefaller som om slump och förvirring kan föra oss människor precis vart som helst. Världen kräver chockerande lite sanning av oss och accepterar förbluffande mycket lögn. Vår väg genom livet går så ofta i en snubblande cirkelrörelse, som när en skogsvandrare gått vilse och gång på gång passerar samma träd. Ingen av oss kan säga hur vi hamnat där vi är och ändå har vi en ofta oövervinnerlig förmåga att göra oss hemmastadda snart sagt var som helst. Varje stund är fylld av ögonblick varav inget förefaller vara det rätta, och det som återstår är väntan. Lika plötsligt som det kan vara för sent att vara ung kan insikten drabba oss att det är för tidigt att vara gammal. ... " 

/ur Drivved från Arkadien
av Niklas Rådström
Wahlström & Widstrand, 1999


:)
/helena

ps Nya numret av Sköna Hem (nr 8) dök ner i brevlådan idag. Har bara hunnit bläddra lite hastigt än så länge, men det verkar lovande, so far. Framsidan. Mm. Mina färger. Grönt och jordiskt varmt. Naturligt. Naturlikt. Hemma i trädgårdsmästare Victoria Skoglunds trädgård. Mm. Vatten. Brygga. Plus en himla massa snygga växter, förstås. Och, ni kan se på mitt foto ovan att det verkligen är taget spontant, för annars hade jag sett till att lägga någon annan sida i fokus än reklamen från ett av de stora möbelvaruhusen...