Sju små män

Schneewittchen. Förmodligen vill ni inte höra talas om snö nu, men hon heter ju så - flickan med de sju små männen. Snövit. Jag tänkte att jag skulle gjort lite som hon, lagt sju små män under kudden och kollat om jag hade fått några ljuva drömmar om sju sorters blommor då. Ni vet, lite som Lindeman. Midsommarfirare Lindeman. Hasse & Tage, ni vet. Han drömmer ju om en prästkrage, för att han gjort fel och råkat lägga sju flickor under kudden. Vi lyssnade på den. Det är liksom tradition i vår lilla familj nu. Sedan brukar det bli ett par till, av bara farten. Lindemän alltså. De är gulliga och roliga och nostalgiska, och lite allvarligare här och var.

Vi smygstartade ledigheten redan i torsdags, på bästa sätt, med en promenad. Förbi badplatsen, som var tom. Över bryggan, där ingen verkar kunna låta bli att stanna. Utsikten över den nästan havslika sjön är slående. En man stod där, mitt på, när vi gick förbi. Han verkade ha A Kodak-moment. Fast min kamera fick stanna hemma. Den gillar ju inte regn, inte ett dugg faktiskt. Eller jo, ett par dugg går nog bra. Men inte mer. Och så är det skönt att uppleva saker utan fyrkantigt filter ibland. Bara insupa, låta tankarna vandra i takt med benen. Eller i mitt fall; snabbare än benen. Ni vet, mitt knä. Ibland krånglar det. Ibland känns det nästan helt okej.

Doftpaus. Näsan ner i en rosa syrénbuske. Vallmor. Lite frostnupna, men vackra. De runda, bulliga knopparna, som nästan är lika fina som de utslagna blommorna. Lavendel. Grus under skorna. Vi gick genom delen som kallas för Sommarstad. Små stugor. Små täppor. Kolonier. Någon hade trädgården full med tomtar. Eller om det var vättar? Vete sjutton vilket. Men de såg kul ut. Fula. Men kul.

En pitbull lekte. Jag förmodar att den lekte. Vågade inte titta så noggrant, blir ofta rädd när jag kommer nära en främmande, stor hund. Ett gammalt barndomsminne som spökar. Försöker iofs alltid låtsas som det regnar, för det är väl inte bara en myt att de kan sniffa upp rädsla på långt håll? Går vidare, stel som en pinne. Mannen får gå närmast hunden till. Och jag slutar nästan att andas, för att inte utsöndra minsta gnutta avslöjande adrenalin. Sedan får jag pusta en lång stund. Ser en pergola då. En pergola utan blommor. En lite ödslig känsla när det rostiga nätverket saknar sina spirande vänner.

Vi gick vidare en bit. Bland blommor och blader. Bland ormbunkar med krusiga blad. Och Iris. Hon är stolt. Hon är blå. Hon är vacker som få. Vi vände. Gick tillbaka samma väg. Över bron. Mötte ett par. Vältränade. Sportiga. Ärtigt sportklädda. De kunde inte heller låta bli att stanna, fast den typen av människor alltid verkar ha så bråttom. Säger kanske något om utsiktens oemotståndlighet?

Jag drömde inte om blommor. Kommer inte ihåg att jag drömde något alls den natten. En annan natt drömde jag om Jonas Karlsson. Nej, inte skådespelaren. Sportkommentatorn. Måste sett på för mycket sport på TV. Skulle gärna sett mer av våra fotbollsdamer dock, men tyskorna var bättre, så var det bara.

Snövit var nog inte en tysk saga från början. Läser mig till att folksagan kan ha anor ändå från medeltidens Italien. Sedan skrev bröderna Grimm ner den. 1937 gjorde Walt Disney en film. And all the rest is by the way, som man säger.

Bokmärken är verkligen något som jag skulle kunna nörda ner mig ordentligt i. Har till och med skrivit ner ordet bokmärkesbok? på kom-ihåg-listan som jag ska ta med mig till bibblan nästa gång. Antagligen menar jag att jag vill läsa lite mer om deras historia. Vi får se. Listan börjar bli så lång. Något av Modiano står fortfarande överst. Strax ovanför Ny blombok av Gunnar Kaj?

:)
/helena

ps Skulle gärna ha tipsat er om den mysiga presentaffären, där det har hänt att jag har köpt med mig ett ark bokmärken då och då. Men den ska stänga nu. För evigt. Om den inte redan har hunnit göra det. Synd, det var en sådan härlig, gammaldags affär. Opretentiös, på något bra vis. Med fina grejor av alla de slag. Ett sådant ställe, där man kunde köpa sina julkort redan i juli, om man ville. Fick i alla fall ett bra pris på Snövit, och på alla hennes små män.