A som i Alingsås

Så där ja. Då var det avklarat. Den obligatoriska bilden. För vilken bloggare, med någon som helst intakt självaktning, kan komma undan att publicera ett foto på semlor i dessa tider? Ingen. Och jag måste säga att jag är rätt nöjd med det här. Semlor, soluppgång, och samtidigt ett snövitt eftermiddagsljus som silar sin väg in genom spetsgardinen strax bakom den randiga soffan.

Våren balanserade vintern på huvudet. Och utanför Ljungblads Konditori vändes alla nyfikna blickar uppåt.

Välkommen till ett brokigt och oordnat inlägg. Ett färgrikt inlägg, nja. Ett arton bilder långt inlägg. Ett inlägg, som förhoppningsvis är gjort på ett charmfullt sätt. För det är så ordet "pittoresk" beskrivs i ordboken - brokig, oordnad, färgrik. På ett charmfullt sätt. Det där med oordnad vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om, men annars är det nästan på pricken så som jag tänker mig Alingsås.

Det här hände förra lördagen, alltså inte nu i lördags, utan den före den. Vi ville göra en utflykt. En utflykt som skulle ta oss ut på snörika äventyr. Allt skulle snart smälta bort, så det gällde att passa på. Den lilla landsvägen mot den lilla staden, ca 4 mil från Borås, blev ingen besvikelse. Den bjöd verkligen upp till snörik dans! Titta bara på ledningarna! Tjocka, tjocka lager av vitt. Och de annars så ståtliga granarna, de liksom bugade under tyngden. Det var väl artigt av dem, att buga när vi susade förbi?

Vi hade även siktet inställt på att hinna med ett par second hand-affärer. Förstås. Men tiden var knapp. Lördagsförmiddagar inbjuder - som säkert är bekant - till långfrukost och långläsning av prasslig morgontidning, därav en något sen ankomst. Men vi hann med ett litet varv inne på Vinden. PMU:s butik till förmån för behövande. Där inne bjöds det på grönare landskap. Mycket grönare än det kritvita landskapet som förde oss till den stora, fabriksliknande, lokalen i utkanten av Alingsås.

Jag passerade en vacker matta. Och en snirklig soffa, som någon hade lagat så fint. Och som någon annan sedan hade skyndat sig att fynda. Murrigt, härligt grön. Och förhoppningsvis skön att sitta i också.

Den här gulliga staden är full av caféer. Överallt. I varje gathörn. Fik och konditorier finns det också. ;) Flera av dem har riktigt gamla anor. Mysig stad att botanisera runt i. Mysig är nog förresten bara förnamnet. Kan mycket väl tänka mig att ge Alingsås stora A som utflyktsstad, även på vintern. Åtminstone när snön har fallit så här vackert över allt.

Alla caféerna var inte öppna just den här lördagen. Någon stackare hade visst fått influensa. Fast vad spelar en släng influensa för roll, när man snart ska flytta till KÄRLEKEN! Känns som en extra passande flytt, i denna extra hjärtliga månad.

När semlorna var uppätna och kaffet urdrucket, greppade jag min nyfunna Kärnkaffeburk (som jag hittade inne hos de snälla damerna i den lilla Röda Korset-butiken, som ligger runt hörnet om Ljungblads Konditori) och så vinkade vi, lite lagom vördnadsfullt, adjö till stadens store son: Jonas Alströmer. Läs gärna om honom här. Han är så mycket mer än potatis. Mer strumpor faktiskt. Och turkiska angoragetter. Jodå.

:)
/helena

ps Vad var det då, som fick både bilar att stanna och främmande människor att började skämta och prata högljutt med varandra? Jo, högt upp bland de smala björkarna utanför konditoriet satt en stor svart fågel. Och här pratar vi verkligen stor! För den såg så mäktig ut, fast den satt ända längst ut i toppen av björken. Stilla, stilla satt den. Utan att göra ett ljud ifrån sig. Nästan som om den var fastfrusen. När den hade spanat ut över stadens snörika tak ett bra tag, började den plötsligt putsa fjädrarna. Helt obekymrad om oss som stod där nedanför och gestikulerade och skrattade. Någon trodde att det kunde vara en skarv. - I så fall måste väl det där vara skarvsladden, kontrade någon och försökte förgäves peka rätt på de stadiga stjärtfjädrarna. Höhö. Och mycket riktigt, jag läste på sedan. På Wikip. bland annat. Verkar faktiskt som att det var en skarv. Förmodligen en Storskarv. Eller en mellanvariant. Hur som, en STOR fågel var det. And a BIG conversation-, and car-, stopper!