Det var väldigt nära att jag "bjudit" er på en suddig inomhusbild från en utställningslokal, istället för dessa ljuva pionknoppar. Men jag bestämde mig för att det här fotot från i somras kändes mest passande. För även om detta - mitt hoppfullt spirande foto - på många sätt känns som själva antitesen till Lars Tunbjörks bilder, så har det ändå viss relevans. För det var här, i Borås, som han föddes och sedan endast femton är gammal började sin bana som fotograf på Borås Tidning (som ligger strax bortanför, och en bit till höger om, pionerna). Därefter följde en karriär som gav honom berömmelse långt bortanför Borås stadsgräns. Långt bortanför vårt avlånga lands gränser.
Konstnärligt egensinne, känsla för rörlighet, skärpa. Några ord man skulle kunna slänga sig med, runt honom och hans foton. Men jag är inte så säker på att Tunbjörk själv skulle ha skrivit under. Han såg, i första hand, sig själv som pressfotograf och dokumentatör. Han ville dessutom gärna låta bilderna tala för sig själva.
Nu vill jag önska er en bra och god och fin helg! Och hoppas att ni tar tillfället i akt, om ni inte redan har gjort det, att titta på Antikmagasinet (sändes på Kunskapskanalen igår 18 feb.), som handlar om Lars Tunbjörks skarpa iakttagelseförmåga, hans alldeles egna bildspråk; lika delar vemod och humor i bildformat, skulle man kunna säga.
Fotografen själv gick bort förra året, endast 59 år ung, men hans bilder lever i allra högsta grad vidare. Kanske en väl välanvänd klyscha, men i det här fallet en sann sådan.
:)
/helena
ps Och om ni, liksom jag, känner att helgen måste bestå av mer vila än ni egentligen önskar, så kan jag varmt rekommendera er att plöja igenom några avsnitt av Skattjägarna också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar