Oredigerat är bäst...

- Sitter du där och ljuger nu igen? Kommer ni ihåg havregrynsreklamen med Gunde och Wassberg och Marie? Jag känner mig lite som Gunde nu, ertappad med skägget i brevlådan och (skid)byxorna neddragna. För visst tycker jag om att dra i reglagen. Experimentera mig fram i redigeringsprogrammen. Hitta nya uttryck, som passar in vid olika tillfällen. Men ibland är oredigerat bäst. Som en eftermiddag i juni. Inget kan liksom komma i närheten av ljuset då. Och färgerna! Nu när den grådaskblaskiga delen av våren snart är här, känner i alla fall jag mig, svältfödd på färger. Det är särskilt det gröna jag saknar. Mina ögon längtar grönt!

Igår, när vi åkte förbi den lilla parken, med den lilla affären mittemot, kände jag abstinensbesvären efter dofter och synintryck nafsa mig extra närgånget i nacken. Vi hade köpt glass. Nogger, min favorit sedan jag var liten. Förbi affären, som visserligen vågade ha dörren öppen mot de återvändande minusgraderna, men utanför gapade gatstenen tom. Inte en endaste liten citron. Eller melon. Vattenmelon...

Vi stannade i backen ovanför fågelsjön. Precis som vi brukar göra på sommaren. Fåglarna syntes inte till, bara några ensliga skrianden hördes. Vattenytan, mötte våra vintertrötta ögon, mörk och blank, när vi fumlade med glasspappren. Mmm, nougaten i mitten...

Sedan, fort iväg, inget skynda långsamt i kylan. På med värmen på högsta volym! höll jag på att säga.

Kan det finnas något vackrare än ett träd som skuggar sig självt? Jag tror inte det. Och när jag har håret uppsatt så där, då syns allt det grå, som jag gillar. Jag gillar det grå! Nej, nu sa jag visst emot mig själv igen. Eller inte. För några blänkande grå strån är inte det samma som grådaskblask.

:)
/helena

ps När vi "seglade" igenom ett par av stans välgörenhetsbutiker igår kväll, fick jag känslan av att hyllorna gapade tomma. Fick känslan av att många varit där och köpt någon liten hjärtegåva till sin hjärtevän. Trist när hyllorna gapar så tomma, men fint om det beror på det jag tror.