Min helg: Slavar & sprit

Min Oscarshelg ska fyllas med lagom mycket innehåll, tänkte jag. Vi ska nog, äntligen, titta på 12 Years a Slave. Är det ens tillåtet att kalla sig filmnörd utan att se storfilmer med snabbare frekvens än så? Jo, det tror jag nog. Jag, vi, är den typen av filmtyper som ser både breda och smala filmer. Korta. Och långa. Och gärna dokumentärer och naturfilmer. Men vi ser dem sällan "i rätt tid" eller ordning (och Gudfadern-filmerna har vi fortfarande inte sett med någon ordning alls). Så är läget. Filmläget.

Sedan ska jag göra ett rejält försök under helgen, att hitta det där gamla fotot som jag tänkte visa er. Ett gammalt, analogt foto på mig. Tror jag har scannat in det för länge sedan, men nu hittar jag det inte. Det är fult. Men kul-t. ;). Och så har det viss filmanknytning.

Och vem vet, ett vårigt varv på Erikshjälpen kanske det blir den här helgen också? Till slut hoppas jag få tid att börja läsa några rader i romanen som börjar så här:

"En gång om året köpte Ivar en flaska brännvin i Skellefteå.

När det nu blev hans tur och han steg fram till disken, sade han att han den här gången inte ville ha Renat eller Kronvodka eller Absolut, det fick gärna vara färgat eller åtminstone smaksatt.

Han iakttog expediten mycket noggrant, det var något hos henne som tydligen oförhappandes fångade hans uppmärksamhet; hon föreföll att vara i sextiårsåldern, hon hade håret sammanvirat till en hård knut på hjässan. 

Då skulle jag föreslå en akvavit, sade hon. De smakar antingen dill eller kummin. Vad sägs om Skåne? OP? Herrgårds? Ödåkra? 

Ivars blick tycktes ha fastnat vid hårknuten. Expediten märkte det uppenbarligen, med högra handen kände hon efter att den satt fast som den skulle.

Jag är ju ingen expert, sade Ivar. Det låter gott alltsammans.

Om jag får komma med ett förslag, sade expediten, så säger jag Norrlands Akvavit. Gammal Norrlands Akvavit passar till allting, i alla sammanhang. ..."

/ur Norrlands Akvavit (2007)
av Torgny Lindgren



:)
/helena

ps Ni vet väl att det är apans år i år? Om ni undrar vad apan gör där alltså, på mitt lilla vårkollage. Och avslutningsvis, om ni inte kan hejda er iver efter att få se ett fult gammalt foto på mig, så kan ni ju alltid njuta av det här så länge. Hm. Haha. Party on. Eller nåt.