Där är hon ju!

Håller på att ändra lite i kökshyllan. Igen. Känns som att solen kräver det. Men. Det bli bara små ändringar, vill inte gärna flytta på sakerna som jag tycker om att titta på varje dag. När jag diskar. Eller när jag sitter här i soffan och jobbar, för den delen. Bara en av alla fördelar med att ha ett litet hem, man ser nästan överallt samtidigt. Bra överblick, kan man säga. Och där är hon ju! Högst upp. Hennes ljusa väsen syns knappt i de ivriga solstrålarna.

Den lilla blomsterflickan har hittat in från kylan. Har redan satt henne i arbete. Lätt som en plätt, tycker hon nog om sitt första uppdrag i sitt nya hem: Att bära tyngden av fjädrar.

Germany, står det under den lilla kroppen. Det betyder att hon, förmodligen, är tillverkad någon gång innan det stora kriget. Det andra stora kriget. Eller kanske mitt under brinnande krig? 1930-1940-någonting. Tror inte att hon är mer nytillverkad än så. Dels på grund av att det står Germany under hennes tidsenliga kläder, men också för att hon känns gedigen. Men det är svårt att veta säkert. Svårt att skilja det med ålder, från de nytillverkade jag-ska-nog-lyckas-få-dig-att-tro-att-jag-är-gammal-kopiorna.

Kopiorna finns där ute, förstås. Ibland kan det vara svårt att skilja det naturligt slitna, den riktiga patinan, från det medvetet avskavda. Ibland spelar det roll, ibland inte. I relation till priset är det ofta relevant att ha klart för sig om det rör sig om ett original eller inte. Men när det är hjärtat som handlar är det inte alltid självklart vad som är viktigast. Det beror så klart på ens intentioner. Och på saken ifråga.

När jag gör ett dåligt second handköp av något slag, när jag är mindre nöjd av någon anledning, tycker jag alltid det känns trösterikt att veta att pengarna ändå gör nytta när inköpet gjorts i en välgörenhetsbutik.

Men min lilla blomsterflicka är jag helt nöjd med! Inte bara för att hon verkar ha åldern inne. Tack Emmaus! Tack Mannen!

:)
/helena

ps Minns ni de där bloggarna som ploppade upp som kantareller i svampskogen för några år sedan? De som redovisade exakt vad de köpte och vad de lämnade bort, till återvinning och återanvändning och så. Minns ni dem? In- och ut-bloggarna. Kanske finns de fortfarande kvar, men det är märkligt tyst runt dem numera. Kanske var de bara ett kortlivat fenomen? En trend bland alla andra trender? I alla fall. I helgen kom det in tre nya second hand-saker (plus mannens skjorta och pins) innanför hemmets väggar. Och fem lämnades in på Myrorna. Bra va? Fint saldo. *säger hon löjligt, överdrivet stolt och ger sig själv en klapp på axeln. Och en dunk i ryggen*.