Bagage

Varför tänker vi alltid på det som något tungt? Bagaget. Metaforen bagage. Tänk bara tanken en enda gång: Hur det vore att gå genom livet utan någon packning alls. Lätt som en plätt, tänker säkert någon. Men är det verkligen något att eftersträva - att gå runt i tillvaron som ett blankt, vitt, oskrivet blad?

Ni undrar säkert varför jag undrar. Jo, jag har börjat skriva på en sak med kärlekstema. Inte om den första kärleken, inte heller om den andra. Något som kommer senare, när man redan har gått en bra bit, på var sin stig.

Då började jag tänka på bagage. Bara ordet är ju så vackert. Enligt boken - Veteranbilar - som mannen fick i present när han var 10 år eller så, var det inte tyskarna (med Carl Benz i spetsen) som var allra först med det här med bilar, det var fransmännen. År 1894 kom den första fullt självständiga konstruktionen. Kanske är det därför vi säger bagagelucka. Och garage.

Vill ni höra ett smakprov på orden som växt fram ur mina bagage-tankar? Okej, vi tar ett litet smakprov. Bara en tugga:

Lätt, tungt

Du bär din längtan

Släpar dina farhågor

Som hjärtats EKG

Gör vågen

Upp, ner

Som svalans kullerbytta

I skyn

Lätt, tungt

Du bär ditt hjärta genom elden

Släpar det genom mörkret

Genom vattnet 

Genom sanden och gruset

Och dyn...

Äsch. Jag vet inte. Kanske ska ni läsa andra versen först? Känns liksom lite hoppfullare så. Men. Det där är bara ett första steg. Några utslängda ord. Ett utkast som förhoppningsvis ligger många mil och (smörgås)stenkast från själva slutversionen.

<3
/helena

ps På tal om ord på B. På tal om saker som angår oss alla. Och på tal om att skriva bra och intressant. Läs gärna Matiss Silins krönika i xtraborås.se från idag, 6:e april. Krönikan hittar ni på sidan 22.